Tags

Bra respektive dålig PR via icke-köpta kanaler utgår idag oftast från ett antal antaganden. Utan att göra anspråk på att vara komplett kan åtminstoden följande antaganden sägas vara gjorda:
1. Det räcker att betrakta mottagarna av kommunikationen (via massmedier) som en homogen grupp. Måttet är brutto-räckvidd, dvs så här många har haft möjlighet att nås av kommunikationen.
2. Det räcker att betrakta publiciteten som antingen "bra" eller "dålig". Mäts med lite olika noggranna skalor.
3. Det går att koppla kommunikationen till utfall i affärsverksamhet.

Det andra och tredje antagandet är en fråga om resurser för noggrannhet av mätningarna (ner till en filosofisk punkt) och är under ständig attack från flera olika håll.  Här tillämpas på goda grunder good-enough principen.

Det första antagandet är förtjänar dock lite extra uppmärksamhet i samband med explosionen av nyheter, information och åsikter m.m. på nätet. I traditionella medier finns ju demografiska data att utgå från – såvitt jag vet har dock försöken att koppla demografiska data till räckvidden ännu inte burit sig kommersiellt.

Men tänk om det är så att trenden med allt mer otrogen, snabbrörlig och svårfångad är på väg att göra de traditionella medievaneundersökningarna irrelevanta? Symbiosen mellan bloggar och traditionella mediers hemsidor är ett exempel på detta, vilket kan ses på www.knuff.se. Denna trend förstärks även att att fler och fler kastar ut TV:n.

Hur ska SIFO Research exemepelvis hantera att deras ursprungliga kärnverksamhet, intervjuerna med människor om vilken mediekanal de använder vid vilken tidpunkt, kanske blir hopplöst ointressanta. Eftersom en uppsjö av kanaler kan förmedla samma innehåll, men i olika former. Har exempelvis Henrik Schyfferts eminenta parodier på informationsfilmer från Svenskt Näringsliv setts på dumburken, SVTs hemsida eller Youtube, Bubblare etc? vad är det viktiga EGENTLIGEN – vilken kanal och vid vilken tidpunkt som budskapet kommuniceras – eller på vilket sätt budskapet sprids?

Det är en sak att de som kränger annonsutrymme blir tvugna att leka Följa John och kisa lite lagom mot räckviddssiffrorna tillsammans med reklamköparen som ju inte har mycket annat att gå på. En helt annan sak att kommunikatörerna av budskap nu VERKLIGEN har möjlighet att göra kreativa kanalval – och planera för "spontana" synergi-effekter i det stormande hav av kanaler som hela tiden rör på sig.

Detta får kanske till följd att uppföljning av PR blir en fråga om att kunna hantera enorma mängder information i efterhand, snarare än att stå och lurpassa utanför mynningen av de traditionella och trögrörliga kanalerna och vänta på att budskapet poppar ut. Det innebär åtminstonde två intressanta och stora utmaningar WAAAAAY BEYOND att hitta rätt multiplikator för annonsvärde. Förslagsvis att strukturera ostrukturerad information – respektive att göra information i både bild, ljud och textform tillgänglig för den typen av programvaror.

Det coola är att det just nu poppar upp kommersiella lösningar på delproblemen som svampar ur jorden… Blir det Google eller någon annan som hinner först med att sammanföra dem?