Tänk om  någon du har nära dig inte är den du trott den vara. Din
chef har ljugit om sina kunskaper för att få jobbet. Din hustru var
inte på konferens i helgen. Din vän doktoranden är i själva verket
inte ens behörig.  Vi människor blir obehagliga till mods om
vi inte känner att vi har kontroll över andra människors identitet.
Även marknadsförare blir obehagliga till mods. Även marknadsförare är
människor – vad folk än säger.

Identitet är i informationssamhället (dvs nu) föränderligt. På
marknadsförings-jargong säger man att segmenteringen blivit svårare.
Det betyder i klartext att den som vill sälja något har svårt att hitta
de personer som troligen är intresserade av att köpa. För som säljare
har man oftast inte råd att visa upp produkten och dess fördelar
för alla människor.  Så då vill man försöka hitta just de som TROLIGAST
kommer att köpa din grej om de bara visste att den fanns.

För att kunna skilja ut människor har man delat in människor i
hitte-på-grupper och tagit reda på hur dessa tar till sig information.
Det gamla sätter är att dela in folk efter uppgifter kön, ålder och
bostadsort. En 30-årig kvinna som bor i Linköping kanske vill köpa ditt
snus. Eller inte. Den som vill sälja snus drar sig för att köpa dyr
reklamplats (eller betala en dyr PR-konsult) för att informera om sitt
snus i de medier som den gruppen läser. De vill veta mer om människor
för att bättre kunna välja ut de som de ska informera.

Man kan säga att det började med plastkorten. Tack vare att människor
köper saker med plastkort  får kortföretagen tillgång till enorma
mängder information om vad människor köper. Jag vet inte om det är
förbjudet för kortföretagen att sälja information om att jag som köper
lite olika sorters snus heter Mattias och bor på Kyrkogårdsvägen 47.
Antingen det eller så får inte  snustillverkarna  göra reklam för sitt
snus och skicka hem det till mig. I vilket fall så är jag glad att det
inte händer för jag hatar att få en massa reklam för saker jag inte
behöver och sen behöva gå och slänga pappret i pappersinsamlingen.

Och sen kom Internet. Och bloggarna. Och jag skriver att jag testar
lite olika snusmärken och inte vill ha reklam. Och att jag har dragit
ner på mitt tobaksbruk för att sluta vanekonsumera. Och skriver ut mitt
namn och ger ut min mejladress. Är det någon som vill hjälpa mig att
sluta vanekonsumera tobak? Pfizer? Apoteket? Åsa på Mälarkliniken? Hör
gärna av er via min mejl – men du kommer att få konkurrera om min
uppmärksamhet med en MASSA roliga och spännande mejl. Så du får allt
anstränga dig lite för att klura ut vad just JAG går igång på. Jag är
inte som folk. Jag gör mitt bästa för att inte fastna i en
hitte-på-grupp inom gruppen folk. Men allt jag gladeligen lägger ut på
Internet
ger dig ledtrådar till min identitet. Jag vill inte kasta bort
mitt liv på att förklara vad jag menar för människor som missförstår
mig. Jag vill ha så mycket som möjligt av det som passar mig.  Så jag
skyddar mig genom att inte berätta allt och att inte berätta vad som är
fakta och vad som är fiktion. Och väljer själv vad och vilka människor
och saker jag släpper in.

Envar sin egen grindvakt. Paradoxen är att ju öppnare jag håller min
grind desto svårare är det för gårdfarihandlarna att komma in. Det som
händer just nu är att miljontals människor slutar att vara passiva
mottagare av information via envägs-medier. Och istället börjar bli
aktiva grindvaktande individer via tvåvägsmedier. Internet ger oss
möjligheten (och risken) att berätta mer om oss själva.  Då kan vi få
mer av det vi faktiskt gillar och förpassa resten till SPAM-högen. Och
vi människor ÄLSKAR att berätta mer om oss själva. Och slippa kasta
bort vår tid på saker vi inte gillar. Därför är Internet goda nyheter
för både köpare och säljare. Och vi är alla både och.

Läs Göran skriva mer om segmentering här.
Läs Fredrik berätta mer om sig själv här.
Stifta bekantskap med en av Johannas identiteter här
Läs om en gräddskåning som inte vet vad en blogg är här