Tags

Problemet med marknadskommunikation 2007 är att marknadsförare  har allt svårare att påverka människor och att folk i allmänhet är trötta på att bli antastade av marknadsförare. Detta kan lösas genom att konsumenter lämnar ut och säljer MER information om sig själva via Internet. Precis som en boxare måste övervinna lusten att ducka BORT FRÅN det kommande slaget och istället luta sig in mot det för att komma undan. Och, visst. Nog åker man på några smällar medan man övar ;-)

Vad är problemet mer exakt?
Från en marknadsförares perspektiv kan problemet delas upp i två delar:

1. Kanalval.
Det är svårt att hitta fram till rätt målgrupper i ett alltmer fragmentiserat medielandskap – det saknas kunskap om medievanor
2. Segmentering.
Det är svårt att definiera målgrupper. Människor är ofta såväl byggarbetare, som  aktieägare, föräldrar, opinionsledare etc – och det saknas samlad kunskap om människors olika identieter

Grundproblemet för folk i allmänhet (i detta sammanhang ;-) är att det är svårt att prioritera bland alla kommunikationsmöjligheter. Jag liksom de flesta tror jag stör mig på folk som oombett vill något av följande:

1. Påverka mig (socialt nätverk, reklam, samhälle etc)

2. Intervjua mig (den exploderande marknaden för marknadsundersökningar av alla de slag)

3. Forma min identitet genom att säga hur jag BÖR vara och tycka.

Genom internettjänster som Skype, Youtube och Myspace har människor fått tillgång till verktyg för att uttrycka sig själva och dela det med hela den uppkopplade världen. Eller bli störda av hela den uppkopplade världens samlade spam och allmänna dumheter. Nya möjligheter är som vanligt tveeggade.  Vi kan både bli hindrade
från att koncentrera oss eller  bemästra situationen och använda den
för egna syften. Express yourself, du vet. Madonna och Nike och salsa-kurser och så där. Fast på Internet.

Vi har idag fler valmöjligheter som en konsekvens av ökad levnadsstandard. Vi har ökad tillgång till information som en konsekvens av informationsteknologin. Vi har ökad tillgång till relationer som en konsekvens av relationsteknologin – som är hur informationsteknologin idag används. Vi har helt enkelt svårt att anpassa oss till alla nya kanaler som
öppnats runt omkring oss. Människan är flexibel, men inte gasformig.Det
allra viktigaste för människan är fortfarande direktkontakt med andra
människor.  Eftersom människor påverkar människor (tack Göran
Thorstenson m fl på Springtime för boken).

Till slut handlar allt om tillit. De människor, varumärken och produkter som vi känner tillit för har vi också förtroende för. Fördelen med att känna tillit och förtroende är att vi kan sänka garden och rikta vår vaksamhet och skepsis mot nya människor, varumärken och produkter som kommer i vår väg. För det GÖR det nu när hela världen knutits ihop.

Bättre dialog = bättre relationer
Tack (!) vare relationsteknologin och den senkapitalistiska konkurrensen om konsumenterna råder det vilda västern-stämning inom marknadsföringen.  Ingen utom de snabba klipparna är glada för den rådande ordningen. Nästa logiska steg är att formerna för god kommunikation med konsumenterna börjar forma sig. Och det ligger i både avsändarnas och mottagarnas intresse att ”det goda samtalet” mellan producenter och konsumenterna upprättas i igen. Det kostar marknadsförarna för mycket pengar och konsumenterna för mycket tid och livsglädje att ha det på det här sättet.

Kruxet är att människor på goda grunder är ovilliga att släppa ut vad de har i huvudet till allmän beskådan. Skälen till detta är rätt uppenbara, men några exempel kan vara bra för att ge tankeställare. Om man ”avslöjar för mycket” om sitt liv och sina tankar kan man exempelvis bli utsatt för att någon skrupelfri och skicklig manipulatör drar fördel av att man exempelvis genomgår en livskris eller har skelett i garderoben som man inte är redo att vädra ut. Men rädda pojkar har aldrig fått kyssa vackra flickor. Fråga Carolina Gynning.

Ta mig om du kan
När vi nu bombarderas av kommunikationsförsök har motrörelser uppstått. Vi försöker sätta upp vakthundar som gate-keepers vid våra olika kommunikationskanaler. Ibland fungerar det och ibland inte.

Först exploderade direktreklamen (DM på branschspråk). Och som ett brev på posten började vi sätta upp lappar på våra brevlådor  – "ingen reklam, men gärna samhällsinfo". Sen kom telemarketingvågen. Motreaktionen blev NIX-registret.  Vi fick reklam-TV och snart hade vi lärt oss att byta kanal, gå på toa eller sätta på kaffe i reklampauserna. Sen fick sandwich-gubbarna en ny renässans. I Stockholm blev Götgatsbacken ett eldorado för månglare av mobiltelefonabonemang, välgörenhet och gratistidningar med mera.  De flesta reagerar med det gamla låtsas-som-det-regnar-tricket för att bli lämnade i fred.  Funkar hyfsat, men tär på tålamodet.

Internet ställer till det rejält för den som söker frid från marknadsförare. SPAM-filterna för en ojämn kamp mot skräpreklam via mejl, webbläsarna har inbyggda funktioner för att stänga av cookies och pop-up fönster etc. Den jagade konsument lägger allt större tid, energi och pengar på att få vara ifred. Och jägaren svarar med att lägga ännu mer tid energi och pengar på att få in foten i våra medvetandes dörr. Och bägge parter blir mer och mer frustrerade eftersom ingen sida ser ut att vinna.

Lösningen är kontra-logisk – men erfarenheter talar för att vi skulle våga…
Av David DeAngelo kan man lära att den man som vill attrahera en kvinna inte får vara för angelägen Av taoismen kan man lära att vi lyckas genom att inte försöka så hårt. Av filmens värld kan vi lära att den egentliga hjälten ofta är anti-hjälten. Och så vidare…

Lösningen på att folk vill in i våra huvuden och liv kan vara att öppna dörren istället för att kämpa för att hålla den stängd.

Konkret kan detta göras genom att skapa en databas på Internet med innehållet från bloggar. Bloggarna själva kan sedan välja att sälja MER information om sitt liv och sina tankar till marknadsförare som får betala för sig. Affären är att erbjuda ett system för att söka efter strukturerad och detaljerad kunskap om kännedom, attityder och beteenden. Med andra ord – människor som VILL kommunicera eftersom de redan gillar deras produkter, varumärken eller tjänster. Eller redan har en relation med dessa och är intresserad av att fortsätta relationen. (läs mer om nätverkskommunikation här)

Kontroll över identitet och grad av öppenhet är nyckeln
Genom att ge våra främsta fridstörare tillgång till våra liv och tankar kan de göra en bedömning av om vi är intresserade av att ha en relation med dem (och deras varumärken, produkter och tjänster) eller inte. Som sådana där singelpartyn, ni vet. Grön, röd eller gul knapp på kavajen. Om du försöker stöta på en röd knapp är du dum. Och det vet de flesta marknadsförare. Och grön knapp… Jaaaa, då är det ju faktsikt till och med ROLIGT att bli stött på!

Detta i sin tur ger konsumenter ett incitament att ge så bra information som möjligt om vad de gillar och inte.  Mumma för alla marknadsförare. Om konsumenterna även får betalt utifrån hur känslig information de lämnar ifrån sig får de både kontroll över integritet och inkomstmöjligheter.

Summa summarum; Internt kan fungera som ett PRfekt förkläde i dejtingen mellan konsumenter och marknadsförare.  Två jämlika parter med möjlighet att inleda, fördjupa eller avbryta en relation. Det som krävs är en fortsatt ökad öppenhet från oss konsumenters sida. Och att döma av antalet bloggar som startas varje dag är anden ur flaskan.