Den mångkunnige Anton Johansson (Primelabs, Modetoppen m.m etc osv) skrev nyligen ett inlägg om hur man blir mer web 2.0. Avslutningsvis konstaterar han att:

Det är inte besökare längre, det är användare. Målgruppen behövs för
att definiera marknadsföringen men det är användarna som är det
centrala i webb 2.0

För de som försöker analysera sociala medier med samma mått och metoder som man analyserar traditionella metoder är detta en viktig insikt. Den första reflexen är förstås att försöka mäta sidvisningar, eftersom det ju är snubblande likt och till synes bättre än SIFO-mätningarna där man frågar hur många som läst en tidning. Kruxet, som uppmärksammats länge nu av Internetworld är att dessa mätningar av tekniska och andra skäl inte är tillförlitliga.

The good news är att Anton har rätt. Det är inte besökarna längre, det är användarna. Det riktigt häftiga med sociala medier är att det går att engagera sig i dem, även om man själv inte är upphovsman till dem. Och alla vet att när två parter är engagerade finns möjlighet till dialog, vilket är bättre än enkelriktad information.

Så i jakten på genomslag för olika medier måste man förstå skillnaden mellan att fråga sig hur många som hör megafonen på biltaket och hur många som bryr sig. För det är de som bryr sig som spelar roll. Vilket är en anledning för exempelvis de politiska kommunikatörerna att masa sig ut bland de sociala medierna i ännu större utsträckning än de redan gör.