Jag skrev igår att jag är analytiker i själ och till yrket, men det är inte riktigt sant. Jag är analytiker i andra hand och abstrakt kreatör i första hand. Hur kan jag då veta det? Jo, genom att jag har studerat mig själv väldigt noggrant – och andra för att se om det stämmer. Till saken hör att man kan vara kreativ på flera olika sätt. Det finns fyra tydliga och lätt mätbara sätt att vara kreativ på. Därför tänkte jag här skriva ner hur jag ser på saken efter att ha plöjt böcker på ämnet i över ett års tid.

Bakgrunden är att människor är olika. På riktigt – det är den första viktiga insikten.

Den första olikheten är om en person föredrar det abstrakta eller det konkreta. De allra flesta människor föredrar det konkreta – maten på bordet, pengen i handen, klänningen på galgen eller doften av höst i Stockholm just nu. Därför koncenterar de sig UTAN ANSTRÄNGNING på de sakerna när de kilar runt i tillvaron. I USA uppskattar man att 80 % av befolkningen föredrar det konkreta.

Sen finns det de människor som föredrar det abstrakta – hur maten kom på bordet, vad pengar är, varför en viss klänning är mer poppis än en annan och hösten som årstid. Därför koncentrerar de sig UTAN ANSTRÄNGNING på att tänka på dessa saker när de kilar runt i tillvaron. Och framstår därför ofta som disträa, eftersom de ofta är frånvarande i sina egna tankar bokstavligt. Och glömmer bort att stanna upp och lukta på hösten, istället för att berätta för sin promenadkompis (om de har nån, vilket de ofta inte har för de har inga problem med att gå långa ensamma promenader) om sina TANKAR om hösten. You get it.

Dags för disclaimer… Att man FÖREDRAR ett förhållningssätt innebär inte att man alltid använder sig av det. Du kan ha ett yrke som tvingar dig att förhålla dig på det sätt som du inte föredrar (skapar stress hos många) och du MÅSTE använda dig av båda förhållningssätten för att fungera i tillvaron, t ex att betala sin räkningar ÄR en konkret syssla eftersom den försiggår med hjälp av konkreta räkningar, pengar och konton, medan att planera sin semester ÄR en abstrakt syssla eftersom den försiggår i fantasin. You get it.

När man är i sitt esse använder man sig av sina starkaste sidor. Om man inte vet sina starka (och därmed svaga) sidor kan man aldrig vara i sitt esse. Ordet kommer för övrigt från latinets ATT VARA, dvs den DU är. Just de individuella olikheter som särskiljer dig från andra. När man är i sitt esse är man kreativ. Tror jag. Men det är svårt att veta för de flesta människor är inte i sitt esse, utan släpar sig fram mer eller mindre som i en Roy Andersson film. Se förresten Du levande – den inledande scenen om frustration är bland de roligaste och mest träffsäkra jag sett!

Jag vet att mitt esse är att vara abstrakt (no 1) och objektivt analytisk (no 2). Därmed är min förmåga att förstå och kommunicera med känslor en av mina svagheter. Och den största svagheten jag har är att uppfatta detaljer med mina fem sinnen. De två sistnämnda kräver mer ansträngning för mig än de två förstnämnda. Men genom medvetenhet och övning (bland annat på flera olika arbetsplatser och sociala sammanhang där jag varit tvungen att anpassa mig tackomochlov) kan jag nu arbeta på alla plan. Den uppmärksamme betraktaren kommer dock fortfarande att notera att jag är BÄST på det abstrakta planet och när det handlar om objektiv analys.

Man kan t ex analysera den här texten och se det. Även om jag har övat upp mig att skriva så att flera orkar läsa (om du tycker jag är träig nu, kolla hur de första 50 inläggen såg ut… ;-) så finns det flera indikationer på att jag har just den här själsliga make-upen. Mitt språk skvallrar HELA TIDEN, faktiskt. Det sägs att ögonen är själens spegel – och det må så vara – men orden vi använder är lika bra på att spegla vilka vi är i botten.

Kreativitet då? Beroende på hur just du ser ut under ytan så kommer din kreativitet att ta sig olika utlopp. Och då menar jag inte medelmåttig kreativitet – utan den BRILJANTA kreativiteten. Skillnaden är ofta mellan att skapa en acceptabel måltid (vilket de flesta människor gör varje dag vare sig de vill eller inte) och att skapa en ny maträtt som blir en försäljningssuccé år efter år (Toast Skagen, någon?). För att skapa en riktigt bra Toast Skagen innan nån annan har gjort behöver man vara en människa som föredrar det konkreta, dvs råvaror, smaker, texturer, färger eller nån av de förmodligen hundratals konkreta nyanser som en riktig matkännare uppfattar och särskiljer. Det kan man inte läsa sig till, det handlar om att med sina egna sinnen lära sig till genom att se, smaka, dofta, känna och kanske till och med höra mat under lång tid. De fantasifulla namnet och den entrepenöriella omsättningen av produkten kräver fantasi och blir till grädden på moset.

För den abstrakte kan skillnaden vara att skriva ett brev (eller numera mejl) till nån eller att skriva boken om hur världen ska må bra – hur alla ska få rättvisa och lycka, fred och mat (för att parafrasera Johan Johansson).  Det är ofta lite längre tidsperspektiv  på utvärderingen av  abstrakt kreativitet (århundradets viktigaste bok är en mer komplex fråga än Silja Lines  á la cart-försäljningssiffror). För att ha sån fantasi som det krävs för att skriva en sån bok krävs det att man under mycket lång tid levt i sina tankar, snarare än i sina upplevelser. De konkreta exemplen blir till grädden på moset.

Det finns ytterligare två arenor för kreativitet – objektiv analys eller emotionell analys. De kan exemplifieras med ett handelsrum (eller vad det nu heter där man sitter och köper och säljer) på ett finansföretag eller ett rum för enskilda samtal i en kyrka (diakoniverksamhet?). Vissa briljerar i det ena andra på det andra. Det är sällan nån briljerar i båda – men det förekommer. Självklart klarar de flesta som är i de båda miljöerna att delta och åstadkomma accetabla resultat i bägge – det är  faktiskt den underförstådda tröskeln för att få komma till nån av de båda miljöerna. Men det är skillnad på briljans och medelmåttighet.

För att kunna göra en bra objektiv analys måste man kunna skilja på sak och person. Faktiskt reducera personer till data. Saker som inte faller sig naturligt för väldigt många människor. För att kunna göra en bra emotionell analys måste man göra tvärtom – FÖRSTÅ den enskilda personen och dess känslor och drivkrafter. Lyssna. Acceptera. Annat som inte faller sig naturligt för väldigt många människor. Undersökningar i USA visar att det här är en dimension där det finns tydliga könsskillnader. Ungefär 66% av amerikanska män föredrar objektiv analys medan motsvarande gäller för emotionell analys och kvinnor.  Det betyder bland annat att en tredjedel av alla män och kvinnor i USA (som har en väldigt stark kultur kring vad som är manligt respektive kvinnligt) inte känner sig hemma i den stereotypa bilden av hur man förväntas vara som man respektive kvinna. Det är dynamit det. Och källan till en väldig massa elände.

De här fyra förhållningssätten och källorna till kreativ briljans sammanställdes av C. G. Jung i början av århundradet i boken Psychologische Typen 1921. En elev till honom fortsatte att utveckla hans teorier och intresserade sin lilla dotter för psykologiska typer. Isabel Myers-Briggs var bara ett litet barn när hon började undersöka skillnader och likheter bland sina klasskamrater. Utan akademisk skolning blev hon sedermera den som gav Jungs tankar konkret tillämpning och enorm spridning genom att hon uppfann MBTI (Meyers-Briggs Typology Indicator). Det är ett själskattninsgtest (svara på frågor) som tillsammans med en kunnig bollning av en konsult hjälper människor att förstå sig själva och andra. Det används främst inom rekrytering och teambuilding, (det är så vi i denna kulturskymningens frostnupna rike känner det), men även inom familjeterapi, missbruksvård, andlig verksamhet och inte minst i skolväsendet i USA.

För om man förstår att det är OK att vara annorlunda än andra, att alla är lika mycket värda, men att olika egenskaper är olika användbara i olika situationer och att det finns nycklar till förståelse av andra människor så kan det börja hända grejjor. Man kan till exempel börja må bättre. till och med uppleva lycka oftare. Få utlopp just sin egna form av kreativitet. Hitta ett jobb man trivs bättre med. Eller sluta gräla på sina familjemedlemmar så ofta. Eller börja FÖRSTÅ sin partner (tjejer, hur mycket skulle ni betala? ;-). Eller överhuvudtaget få bättre relationer – för det är det allt handlar om. Allt. Om du tänker efter lite.

Update: Det slog mig just att datorer är bättre än oss på det konkreta och objektiv analys. En dator kan med hjälp av sensorer och annan cool teknik lukta, höra, se, känna och smaka mer exakt än t o m näsorna i Grasse. Och därför ersätts köp-sälj-människorna inom finansbranschen alltmer av datorer  som kan analysera stora mängder data och hitta mönster. För oss människor återstår då att vara fantasifulla (abstrakta) och fatta beslut på kunskap och förståelse om människor. Inte så trista framtidsutsikter – eller vad säger du? ;-)