Tags

Varför skriver man? Är det hjärnan som svämmar över? Själen som bultar på? Kanske både och? Den som har en bok i sig vet vad det handlar om.

Det är lätt att vilja för mycket. Skriva för att få få ur sig “kunskap”. Löje. Chimär. All kunskap är lånad och därmed värdelös – i ordets djupare bemärkelse. Det tänker jag på när jag besöker PocketShop och ser de omtuggade tankarna. Men det är OK.

Det leder till tankar på verksamhet. Vissa spelar piano. Andra bygger hus – ytterligare andra skapar programkod. Produktivitet. Omformulerandet av tankar är också en form av verksamhet. Men mer subtil. De allra största – subjektivt sett människor som Hesse, Nietzche, Strindberg och kanske till och med Dahlström, är intet mer än kanaler, tunnlar för tidigare tankar. Boddhisathvor eller buddhor. Men vägen är densamma. Alltid. Först kampen, sedan tvivlet och det totala uppgivandet. Och sedan lugnet och enkelheten. Men först långt senare. Alltid. Däremellan ett helt liv.