Tags

, ,

Jag hamnade på ett inlägg av Per Robert Öhlin med titeln En till många eller en till en? där han analyserar begreppet en-till-en-marknadsföring. Inlägget innehåller en passage som får mig att hajja till för att den sätter fingret på så mycket sanning på en gång:

Sammanfattningsvis är min slutsats, just nu, att medieexplosionen och de digitala medierna ger oss bättre möjligheter än någonsin att nå fram till alltmer svårflörtade konsumenter. Därmed sjunker kostnaden för exponeringen. Men det står bara för en utsikt och betyder inte att konsumenten berörs. Det betyder bara att halva jobbet är gjort. Du har fortfarande ett brus som måste forceras och fortfarande återstår utmaningen att skapa meningsfull nytta. Mening i själ och hjärta. Det kan bara djup insikt och sprudlande kreativitet åstadkomma.

Javisst, de nya medierna minskar exponeringskostnaden. OCH visar tydligare än nånsin att exponering är mindre viktigt än förmågan att engagera (eller beröra) konsumenten. Från att exponera massan för budskapet till att beröra individen med berättelsen. Beautiful. Och vi är alla tillbaka till att skapa konst. Berättelser som berör. Ord, bilder och ljud som väcker nånting inom den som exponeras för det. En vilja och ett beslut att interagera eller dela det med andra.

Kanske var det bara ett litet 200-årigt avbrott i det mänskliga berättandet som Cluetrain-gänget säger? Ett par futtiga hundra år då tillgången på data från medie- och marknadsundersökningar höll oss stirrande på skuggorna på väggen. Istället för att sätta oss runt lägerelden bakom ryggen och prata som vi alltid brukat göra? Samtal är för övrigt en ofta förbisedd form av mänsklig kreativitet.