Tags

, , ,

Det pågår en intressant diskussion om öppenhet (transparens) och sociala medier just nu. Jag tror det var Björn Jeffery som öppnade med sitt personliga och väldigt välskrivna inlägg The trouble with transparency.

Igår skrev jag ett flummigt inlägg om saken, tipsad av Björn Falkevik. Jag och Björn hade även en diskussion om det på hans Bambuser där han sänder live video över nätet via mobiltelefonen. Det tål verkligen att funderas på det där med öppenhet.

Om positivitet och negativitet och öppenhet
Jag tror att det är en poäng att inte sprida negativitet genom att vara (alltför) öppen med nersidan av tillvaron. De sociala medierna ger spridningen av idéer en enorm utväxling och det innebär att man alltså kan sprida både positiva och negativa vibbar. Precis på samma sätt som det är en poäng att inte i onödan tänka negativa tankar (oro, svartsyn, projektioner..) är det i mina ögon en poäng i att inte häva ur sig sånt via webben. Missförstå mig rätt, alla mår vi dåligt ibland eller gör något korkat – men liksom vi stannar hemma när vi är sjuka för att inte smitta andra kan det tänket appliceras även på webben. När du väl har tillgång till mikrofonen – vad vill du berätta, liksom. Att få utlopp för negativa känslor finns det utmärkta forum för där den negativa energin dämpas, snarare än får ökad resonans – hos nära och kära, hos terapeuten eller i boxningslokalen. Så tänker jag just nu i alla fall.

Per Robert Öhlins kloka inlägg om de psykologiska aspekterna av ekonomiska hög och lågkonjunktur är värt att läsa ur den här synvinkeln.

Jag som häver ur mig en massa halvsmälta tankar och funderingar mest hela tiden här på PRfekt får naturligtvis fundera ibland. Jag spelade in en video där jag försökte förklara psykografi med hjälp av gitarrspel häromdan och det gav mig en tankeställare. Kanske gjorde den videon mer skada än nytta. Dels så misslyckades jag uppenbarligen att ge en tydligare bild av vad psykografi är och dels framstår jag kanske som okunnig på området och får minskad trovärdighet som konsult. Jo, för vissa människor kanske. Och för andra inteOch jo, ibland blir det kanske effekten. Den som väljer att vara öppen via sociala medier tar ju onekligen en risk.

Öppenhet handlar om personligt mod

Och det landar någonstans alltid i personligt mod när jag tänker på de här sakerna. Fredrik som lärde mig att överhuvudtaget förstå nånting om de sociala medierna har alltid legat steget före i modet att våga vara öppen och transparent på webben. För mig var det tidigare nånting väldigt konstigt över den transparens som han började med redan för ett par år sedan och sedan ökat. Vi diskuterade ofta det där – och för mig är det självklart att det är en personlig grej. Att våga “stå för” en större och större del av sig själv- och att utforska och leka med nya sidor. Nu är jag själv där och öppnar mig ryckvis mer och mer i de socialamedierna – låter mitt icke-professionella jag bli en del av mitt professionella jag också. Där ligger det nåt slags tabu. Jag vet inte alls 100% vart gränsen går mellan nytta och clowneri. Jag utforskar den själv – liksom Fredrik gjort långt före mig. Och uppmuntrar till och med andra att utforska möjligheten att vara öppen om sig själv och sitt företag på nätet. När fan blir gammal blir han religiös, uppenbarligen.

Jag tror att trenden är för stark för att stoppa – även om anti-trender som handlar om slutenhet självklart poppar upp som en reaktion. Fler och fler människor kommer att delta i den uppkopplade konversationen och därmed utforska transparensen. Då kommer vi säkert att veta mer och vi kommer att ha en erfarenhetsbank att ösa ur. Jepp, det kommer att göras misstag – vissa kanske till och med riktigt stora. Men jag tror att det är ett större misstag att inte våga pröva nya sätt att kommunicera och relatera. Den trenden tror jag inte att vare sig privatpersoner eller företagsrepresentanter kommer att kunna ducka sig ur i längden. Det handlar ju inte längre om teknik eller “smart” marknadsföring – det handlar ju faktiskt om att webben tillåter oss att vara mänskliga påNYA sätt än vad som tidigare varit möjligt. Att prata, umgås och inspireras av varandra när vi vill, hur vi vill och var vi än befinner oss.

Det är mänskligt att fela – men det är inte fel att vara mänsklig!

Så det är stora grejjor det handlar om – men ytterst mänskliga. Den människa som inte vågar expandera sig själv IRL blir inte modigare för att det kommit nya tekniker att umgås genom. Men kanske uppfattar det som lättare att vara modig i den virtuella världen som erbjuder anonymitet. Och kanske den vägen vågar kliva fram genom att koppla ihop den virtuella och “verkliga” identiteten. På ett annat plan är det dock ingen skillnad mellan att erkänna sina olika mänskliga sidor i de båda världarna. Det handlar om modet att våga utforska och lära känna sig själv. Den äldsta av frågor – vem är jag? Den processen gäller nu både individer och företag. Vad står mitt varumärke för? Vilka värden? Hur uppfattas jag av andra? Vad är mina styrkor – och vad är mina svagheter?

Det kräver mod.

Update: Niclas “Deepedition” Strandhs briljanta show-and-tell reflektion om sociala medier och öppenhet m.m: