Tags

Datorn är ett särskilt rikt och användbart verktyg för en rad syften. Det används i barnens… utveckling av personlighet och verklighetssyn. Det finns många beröringspunkter med processen att växa upp…

Vuxna har slagit sig mer till ro. I värsta fall har de fastnat i roller – rädda för det nya och försvarande det bekanta.

Sherry Turkles The Second Self kom redan 1984 och fick recensionen “en brilliant och utmanande diskussion presenterad med osedvanlig skärpa” i New York Times. Boken handlar om datorn som en del av vårt sociala och psykologiska liv. Märk väl att den skrevs INNAN webbens breda genombrott. Det var väl egentligen bara det som saknades. När Internet kopplade samman människor och verktyget datorn hände något väldigt fundamentalt i en mänskliga utvecklingen.

Möjligheten att utforska sin egen identitet via profilsidor, sociala nätverk eller bloggar liknar barnets lek. Nu är jag doktor. Nu vuxen. Nu cyklar jag bara. Nu heter jag Amanda. Nätet tillåter även vuxna som fastnat i sin personlighetsutveckling att bryta sig loss. Och börja leka igen. Men som Turkle skriver, det kostar både trygghet och energi:

Even when they are open to change, established ways of thinking act as a braking force on the continual questioning so characteristic of children. Family and work responsibilities and the very real constraints of social class can make it to risky to cast doubt on certianties.

Så det är därför inte alla människor som fortsätter att växa upp genom att våga bli barnsliga igen. Turkle identifierar redan 1984 att något stort är på gång och pekar till och med ut epicentrum för förändringen:

…within the world of home computer owners, within the world of virtuoso computer programmers known as “hackers”, and within the world of artificial intelligence experts, a community dedicated to… computational theories of the human mind, people have taken up the computer in ways that signal the development of something new.

Detta “nya” som Turkle anade konturerna av var kanske det författarna till The Cluetrain Manifesto proklamerade – förlösningen av den mänskliga rösten efter industrisamhällets anonymisering av individen. Och vad Alexander Bard och Jan Söderqvists maktanalys Nätokraterna beskriver – de medialt litterata “nätokraternas” maktövertagande från Industrisamhällets vinnare; de industriella kapitalisterna. liksom de en gång tog över makten från feodalherrarna genom att behärska det nya samhällets logik – det finansiella handelsutbytet och massproduktionen.

Det är även slående att undertiteln till Turkles bok är “Computers and the human spirit”. Det är kanske substans i att kalla den nya tidsåldern för en psykologisk tidsålder. Med en logik baserad på uppkopplade konversanta människor i ett samhälle präglat av nätverkande och information. Den som behärskar den nya logiken tillhör den nya tidens vinnare.

Deltar du i konversationen, lille vän?