Tags

I början var det ett fåtal entusiaster som ägnade sig åt att sända video över nätet. De bildade snabbt en egen kultur med en egen jargong fylld av tekniska termer. Tidiga distributionskanaler som Bambuser och Qik diskuterades utifrån sina fördelar och nackdelar – mest ur ett tekniskt perspektiv. Den egentliga revolutionen som gjort det hela möjligt – det mobila bredbandet – var ännu i sin linda. Det slog igenom på mycket kort tid – endast månader efter dess lansering var det plötsligt i de flestas mobiler eller i det som var populärt då – som externa modem till bärbara datorer. Det pågick en animerad diskussion om vad som menades med ordet “mobilt” – i inledningen var det många som trodde att det syftade på handenheten för telefoni som under många år kallats just “mobil”. Och på sätt och vis hade de en poäng där – det var ju faktiskt vad den där handenheten utvecklades till som skulle komma att ligga till grund för den kulturella utveckling vi sett under senare år.

Men det var förstås inte förrän vi såg flera olika mjukvaruteknikers sammansmältning som det började ske. Det som vi idag tar för givet på samma sett som den tidens människor tog för givet att det gick att telefonera var man än befann sig trots att mobiltelefonin slog igenom endast 10-talet år innan (och då kostade en förmögenhet). Det tog ju nämligen inte mer än två år innan bandbedden i det mobila bredbandet gjorde att trådlös uppladdning av ljud och rörlig bild av god kvalitet blev möjligt. Ungefär samtidigt blev geopositionering standard i alla handenheter, även om det gick att stänga av hackades systemen snabbt och gjorde att alla i praktiken gick att spåra på några meter när.

Ungdomar och entusiaster av alla åldrar banade vägen genom att låta sina mobilkameror sända dygnet runt. De snabbt populära trådlösa microkamerorna på kläderna var föst tänkta för att underlätta för medborgarjournalistik, men tilltalade ungdomarna som tyckte det var coolt att leva transparenta liv fullt. De var ju inte vana vid något annat och hade en låg instegströskel när det väl hände. Knappar med slagord som monterades runt kamerorna blev snabbt en försäljningssuccé på samma sätt som ringsignaler några år tidigare var ett sätt uttrycka sin individualitet.

En kort tid senare, i början av 2010-talet, hände så det som kom att förändra hela vår syn på oss själv och andra. Det som fick majoriteten i samhället att bli fullt uppkopplade. Och därmed närvarande BÅDE i den fysiska och i den virtuella världen. Det började med att tekniken för ansiktsigenkänning slog igenom. Först användes det för att scanna igenom användarprofiler på dejtingsidor och att jämföra sig med kändisar. Därefter integrerades det i sökmotorerna. Tack vare att det nu gick runt tusentals människor med videokameror och microfoner på sig som i realtid spred bilder och ljud runt på Internet fanns plötsligt i princip alla människor avfotograferade åtminstonde någon gång under dagen. Även om individen inte själv var uppkopplad formades en virtuell närvaro av personen tack vare andra som var det. Detta skapade förstås ett ramaskri och Den Stora Integitets-debatten bröt ut och avslutades snabbt i västvärlden. Politikerna fann att även de upprörda medborgarna själva straxt gav upp inför att fenomenet inte gick att stoppa.

Så fort någon befann sig i befolkningstätare områden byggdes deras virtuella närvaro på och gjorde dem sökbara med namn och bild med endast några minuters fördröjning. Den plötsliga ökningen i polisiär effektivitet var kanske det som avgjorde integritetsstriden. Att tekniken utvecklades i Sverige var under flera år en källa till badwill bland integritetsförespråkare runt om i världen.

Nästa steg var när speech-to-text bara några månader senare applicerades på de stora sökmotorernas och videodistributionssajternas gigantiska databaser. Innan tekniken hade slagit igenom hade man fått förlita sig på enskilda människors taggningar av videofilmerna. Detta var förstås en stor begränsning. Nu när allt ljud översattes till digital text blev även kontexten öppen för analys. Marknadsföring blev från den här punkten nästan uteslutande en fråga om psykografiska konsumentundersökningar. Genom enorma jämförelser mellan befintliga tagg-databaser, beskrivande texter och ljudtranskriptionerna blev snart “situationssökning” ett begrepp. För första gången tog användarproducerat innehåll helt över den dramatiska underhållningsindustrin. Att leta efter dramatiska händelseförlopp – eller ännu värre att SKAPA dem – blev till en växande inkomstkälla för horder av människor som hade svårt att ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden. Pay-per-view och microbetalningar, som vid det laget funnits sedan länge, lockade med förmögenhet särskilt i den engelskspråkiga världen.

Nu kan de flesta av oss inte längre föreställa oss hur det skulle vara att leva ENBART i den fysiska världen. Vi människor glömmer ju så fort. Redan när fler och fler anslöt sig till virtuella nätverk och communities förstod inte majoriteten vad det var som höll på att hända. Eftersom inte alla skapade sig avaterer i de första primitiva virtuella världarna (Second Life minns ni kanske?) förstod de flesta inte att det ju egentligen handlade om dem själva och inte pixlar på skärmen.

Nu tar vi det mesta för givet. Vi har ju lärt oss att anpassa vårt medvetande snabbt till den föränderliga verkligheten sedan allt detta hände. Men det var ett fascinerande skede i mänsklighetens historia – och de av oss som kan njuta av frukterna än och faktiskt var med kan ju glädja oss åt att ha varit med. På den tiden då vi ännu inte fått uppdelningen mellan informanter och konversanter. Eller ens kunde föreställa oss hur detta påverkade arbetsmarknaden eller att gå utanför sin dörr. men kanske mest fascinerande är förstås hur teknologiutvecklingen kom att accelerera idé- och informationsutbytet så till den milda grad att vi kom att inom loppet av endast några år blev tvugna att slutligen ersätta alla de samhälleliga institutionerna för utbildning, politik, polisverksamhet och vård. För att inte tala om på vilka sätt som teknologiutvecklingen kom att påverka vår syn på andlighet… ;-)