Tags

, ,

Att blogga är inte ett mänskligt behov, men att dela sina tankar och känslor med andra är det. I vårt moderna samhälle är det vanligt att människor inte upplever sig få tillfälle att dela med andra människor. Många har inte ens nån egen tydlig uppfattning om vad det innebär att dela i den här bemärkelsen. Djupgående social interaktion på mumbo-jumbo språk – att få vara som man är på ren bond-svenska. Därför blir språket ofta väldigt fånigt – särskilt bland de som känner ett professionellt ansvar för att “förstå” hur människor knyter kontakter och sprider idéer och information mellan varandra.

Transparens – att låta lampan lysa i varje vrå

Ta ordet transparens till exempel. Vad är det? För mig handlar det om hur stor del av det egna jaget en person visar. Vi människor tycks konstruerade så att ju större del av det egna jagets tankar och känslor vi visar desto större tillit vågar andra människor visa oss. I ett samhälle där normerna primärt är formade av rädslor (bli av med jobbet, inte bli älskad, inte vara produktiv nog etc) är det mycket läskigt att offentligt visa tankar och känslor som väcker våra egna privata rädslor vilka de nu må vara. De flesta av oss har som jag en blandning av grundläggande rädslor och har blivit mycket duktiga på att undvika att möta dem. Så vi slår på TV:n eller tar oss en kopp kaffe eller vad vi nu hittar på så fort det börjar mullra lite i vår psykologiska källare. Mekanismerna bakom detta vet skickliga marknadsförare av konsumentprodukter.

Härligt, härligt, men farligt, farligt
Överdriven konsumtion av kläder, mat, underhållning, upplevelser eller stimulantia har sina rötter i denna ovilja att möta sina grundläggande rädslor, men också det man i grund och botten längtar efter – vilket är två sidor av samma mynt. Som någon sa på TED.com – om alla människor vore Buddhister skulle shoppingcentrena få slå igen – så det är inte alla som är intresserade av såna idéer och livsstilar sprids. Transparens är för mig det första steget i resan att utvecklas som människa. Det är helt nödvändigt att observera sig själv, sina tankar, känslor och beteenden för att kunna komma vidare. När människor individuellt eller i grupp (företag tex) väljer att bli mer transparenta öppnar de för en resa som det är svårt att hoppa av från. Omöjligt säger en del.

Släpp taget
Om transparens är det första steget är acceptans av tillvaron det andra för mig. Allting vi är med om, vare sig vi själva initierat det eller det är fullkomligt utanför vår upplevelse av kontroll har minst två sidor. Dessa två sidor är MINST två eftersom de sträcker sig över det vi upplever som behagligt/positivt respektive obehagligt negativt. I praktiken har allting ett oändligt antal sidor – det beror endast på vår förmåga att uppfatta nyanser och vår föreställningsförmåga. Julafton är ett exemepel som många kan känna igen sig i. För många är det t ex ett mysigt tillfälle att träffa familjen och äta och umgås tillsammans, men PÅ SAMMA GÅNG kommer olösta konflikter upp till ytan och skapar obehag. Julmaten är ofta väldigt god, men PÅ SAMMA GÅNG kan den väcka känslor och tankar om att vi blir feta och oattraktiva eller så äter vi så mycket att vi mår dåligt i flera dagar efter julhelgen.

Detta faktum att allting har minst två sidor skapar en oerhörd massa psykologiska spänningar och gör många människor ibland eller i värsta fall kroniskt trötta, irriterade och oroliga. Dessa obehagliga känslor väljer många av oss undvika att uppleva direkt genom att slå på TV:n, sätta på en kopp kaffe eller ringa nån etc. Att agera på det viset gör att vi spenderar mycket tid och energi (och naturligtvis pengar) på att gömma och glömma oss själva istället för att skapa eller bidra till andra människors liv. Det coola är att det finns ett alternativ. Ett sätt som frigör enormt mycket tid, energi och pengar och som dessutom har fördelen att det dessutom skapar MER av allt det som vi från början saknade – glädjestunder, gemenskap, rolig underhållning, smarta lösningar på tillvarons problem (tänk så många förbättringar i ditt eller dina vänners hem du kunnat göra eller lärt dig göra istället om du använt dina timmar annorlunda!).

Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser

Ett av de lurigaste sätten att undvika för sig själv och andra att acceptera hela tillvaron som den är att är hälsningsfrasen Hur mår du? Den underliggande sociala förväntningen är ju att svara att allt är toppen, hur är det själv? På så vis – och ibland med hjälp av det falska argumentet att det är “positivt tänkande” – lär vi oss succesivt att undertrycka minsta halva verkligheten. Det finns ju nämligen ALLTID både behagliga och obehagliga aspekter av vår tillvaro i varje givet ögonblick. När jag skriver det här sitter jag t ex i skuggan i gräset vid en kär väns husvagn och njuter av friden. Samtidigt röker jag några cigaretter som pajjar mina lungar och tyder på att jag har någon grundläggande psykologisk oro som jag väljer att finta bort på det viset. Min rygg är behagligt avslappnad mot husvagnssidan (+) och mina anklar har börjat domna för jag sitter lite obekvämt med mina ben (-). Jag känner att jag har väldigt fina vänner omkring mig (+) och jag har ingen kvinna som jag älskar och får dela mitt liv med just nu (-). Och så fortsätter det… Endast begränsat av vår förmåga att observera oss själva (vår transparens – alltså våra tankar, känslor och beteenden) och vår föreställningsförmåga. För jag skulle ju också kunna föreställa mig ALTERNATIVA verkligheter, att jag satt i en väldigt bekväm stol t ex och därmed har jag skapat ytterligare en sida som påverkar hur jag upplever min tillvaro just här och nu. Om man har rik fantasti får man alltså även en rik upplevelse av världen – både behagliga och obehagliga upplevelser. Om man kan acceptera allt detta i sig själv och välja vilka upplevelser man agerar på frigörs en ofantlig och för de flesta människor, tror jag, ofattbar mängd tid och energi att leva på.

Så, två förhållningssätt till tillvaron som underlättar enormt. Samtidigt tar det ofta människor hela livstider att bemästra dem. För att inte tappa sugen kan det vara en poäng att minnas att definitionen på det som är PRfekt är att man kan låta det vara som det är. ;-)