Tags

,

Annie Johansson frågade idag efter mer värderingsbaserad diskussion. Det behövs verkligen – annars tror jag det svenska folket fullkomligt somnar framför TV:n och röstar på nåt parti som lockar med att det var bättre förr när man alltid kunde få jobb i nån skyddad verkstad (statligt företag), inte behövde välja och vraka så fasligt (staten valde) och det var ordentlig snö på Julafton och inga konstigheter och visst var det strängt, men man fick lära sig att… (fyll i resten själv).

Jag tror dock att man ska skilja på två nivåer av politisk/samhällelig ideologi. Dels den ideologi som sedan 50 år utspelar sig i svensk inrikes politik och handlar om hur stort statens åtagande ska vara. Vänster/höger och ytterst om hur man tror man ska tjäna pengarna – genom lönekuvertet (jobb), genom att äga värdet av det man producerar (företagande) eller via att andra jobbar och företagar (politiken) och alla nooks and crannies som i slutändan handlar om fördelningen av vinsterna av företagandet.

Och dels den ideologi som handlar om själva systemet. I ena ringhörnan har vi där jobb, företagande och skattefinansierad politik (det demokratisk-kapitalistiska systemet) och i andra ringhörnan har vi… Ja, vaddå? Före det demokratisk-kapitalistiska eller, industrisamhället som det också kallas, hade vi feodalsamhället som i grunden gick ut på fördelningen av jordbruksmark och kulminerade i global kyrklig makt. Men vad har vi efter industrisamhället?

För det tycks knaka i fogarna betänkligt. 2008 trodde vissa att systemet nått sin kulmen. USA, världens största finansiella maktcentrum slantade upp, följt av Europa. Och räddade det finansiella systemet från kollaps för den här gången. Nästa gång lär det inte hålla enligt Johan Norberg, som gjort global succé genom att fösvara fördelarna med kapitalism, men nu varnar för dess kollaps.

Sen finns det flera som varnar för nackdelarna med det demokratisk-kapitalistiska systemet. Egentligen är det en hyfsat gammal tradition. Bland de första invändningarna var av psykologisk art – människor kommer att må dåligt psykiskt av industrialiseringen noterade redan Adam Smith. Tappa känslan av egenmakt och överblick. Känslan av att delta i meningsfulla, nära och kontinuerliga relationer försvann också med flyttandet från landsbygd till städer och nästa jobbställe.

Detta vet vi egentligen alla redan, men jag misstänker att nationella politiker rädda att prata om sådant väljarna inte är bekanta med undviker ämnet. Så hur det finansiella systemets tillstånd (och därmed jobben och välfärden, förstås) och den psykologiska baksidan med de många moderna framstegen är inte del av den inrikespolitiska debatten inför valet. Jag tror det är ett misstag som gynnar framförallt Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, men på lite märkliga vägar. För människor är inte ointresserade av de här frågorna och många hittar till Michael Moore, Zeitgeist som påverkar miljoner människors värderingar just nu oavsett vilket land de bor i och vad deras lokala politiker väljer att prata om.

Enligt uppgift får till om med Ted Kaczynski, mer känd som UNA-bombaren, 50 brev om dagen från människor som gillar hur hans manifest ger sig på de tuffa, men lätt igenkännbara, riktigt stora frågorna i vår tid. Hans lösningsförslag var tvärr naken terrorism, vilket inspirerar en obehaglig andel del nut-cases där ute. Men hans redogörelse för det nuvarande samhällssystemet slår an strängar långt bortom extremismens mörka vrår. Frågor om förkortad arbetstid, medborgarlön, självförsörjning, transition towns, lokalproducerat, open source, biodynamiskt, alternativmedicin, off grid living, freeganism med mera med mera är rörelser som handlar mer om ideologi på detta senare mer filosofiska plan, än ideologi inom det marxistisk-kapitalistiska paradigmet.

Jag tror att alltför många politiker med rötterna i det innevarande paradigmet misstar dessa och liknande rörelser för att vara inom-paradigmatiska och drar slutsatens att det är nån slags vänsterorienterad 70-talsnostalgi och/eller konservativ högerrörelse. När det i själva verket är olika tidiga utslag av nätverks-liberala post-industriella politiska värderingar. Eller “nätverkssamhälles-värderingar”. De värderingar som banar väg för ett nytt paradigm hand i hand med att teknologin driver på rörelsen.

När nu de enda av de etablerade svenska partierna som gnäller på det modernistiska industriella samhället är Miljöpartiet och Sverigedemokraterna så attraherar dessa partier även post-industriella väljare (utöver pre-industriella). När de i själva verket har mer gemensamt med liberala värderingar där nätverksrelationer, psykologi och teknologi är de positiva motorerna. Alltså inte liberala enligt den marxistiskt-kapitalistiska vänster-höger skalan. Eftersom vi ännu inte vet vad det nya paradigmet kommer att ha för maktpoler(nätokrati-konsumtariat är ett förslag av Alexander Bard och Jan Söderqvist) så nöjer jag mig med att konstatera att den tycks likna TED.com väldigt mycket.

Förstå skillnaden eller gå under med det här paradigmet. Och det vore kul om liberala i alla läger enades och förberedde transitionen till det nya paradigmet gemensamt.

TED.com - idéer värda att sprida