Tags

, , , , , , ,

Copper kettle - Snip

(Stoppa in mänskliga röster i toppen – få ut mänskliga insikter i botten)

Efter att ha vandrat i öknen en stund är jag åter tillbaks på min stig genom livet. Ni som känner mig sedan gammalt här på bloggen vet att min dröm är att sprida kunskap om medvetandet med hjälp av Internet. Planen är att låta bygga ett datorsystem som lyssnar på människors feeds, analyserar deras medvetande med hjälp av psykolingvistik och skapar en sökbar och visuell karta över så många människors medvetande som möjligt. Just nu pågår det 6:e försöket att få igång den apparaten och jag har skapat mig en liten smula utrymme i livet för att forska, prata om och testa att tillämpa psykografi i online kommunikation.

The Boring Background
Jag fick den här, kan man tycka lite märkliga, drömmen till mig då jag efter att jag sagt upp mig frustrerad över hur medieanalysföretagen jag jobbat på eller med inte satsat på datorstödd forskning om målgrupperna som ett komplement till analys av mediernas innehåll. Jag ville så förbannat mycket mer än mina kollegor och chefer, upplevde jag på alla ställn jag var på, men gillade verkligen själva gebitet. Så när som på att ödsla min tid på det tålamodskrävande knoget att koda artiklar för hand när sociala medier och den gryende AI-industrin började synas på horisonten. Jag hade tidigare även ett mellanspel med en kort och rätt pinsam, men lärorik karriär som anställd PR-konsult (jag fattade inte de sociala spelreglerna för att bli en lönsam konsult). Där pratades det mer om människor, målgrupper och psykologi – och jag fick känslan av att företagen som utvärderade PR hade mycket att vinna på att tillhandahålla sådant underlag till PR-konsulterna och deras branschkollegor.

När bloggar väl blev efterfrågade och därför intressanta för medieanalysföretagen användes de slentrianmässigt för studier av mediers innehåll istället för som jag vill – för att studera målgrupperna – och det där har ännu inte tagit fart i den branschen. Inte heller bland opinionsundersökningsföretagen eller konsumentinsiktsföretag som fortfarande förlitar sig på beprövade enkäter. Till och med till synes smarta “2.0”-företag som Hunch vågar sig inte bortom enkäterna. Istället är det, såvitt jag vet, mest underrättelsetjänsterna som anlitar psykolingvister och satsar stora summor på att suga in och analysera innehållet i sociala medier, s.k. Open Source Intelligence.

Mål, metod och mening
Hursomhelst, för att göra det riktigt krångligt för mig, kan man tycka så ägna jag hyfsat mycket tid åt att kötta ut min livsdröm ordentligt på inrådan av en massa kloka gurus som alla sa samma sak. Mina närmaste vänner vet detaljerna, men det är kanske på tiden att berätta dem för fler som orkar och vill läsa.

Först av allt: jag vill mäta framgång och lycka i mitt liv efter hur mycket jag ler på dagarna. Inte nödvändigtvis skrattar, och det ska naturligtvis alltid komma från hjärtat. Det skulle jag göra om jag vore chef för ett forskningsinstitut som producerar och sprider kunskap om medvetandet. Forskningen vill jag ska finansieras av ett bolag som har strikt affärsmässiga syften och arbetar med att tillämpa psykografin som det licensierar från forskningsinstitutet. Ju mindre jag behöver lägga mig i dess verksamhet desto bättre – det jag vill ha tillbaka är arbetsro och möjlighet att göra det som inspirerar mig så jag kan fortsätta utveckla, studera och bidra till ökad kunskap om medvetandet utan några ekonomiska krav på mig. Det är bolagets chefs uppdrag i utbyte mot att jag fixar algoritmer och data. (check!)

Apparaten ska med tiden klara av att köra alla människor på Internet i real-tid.

Tillämpningar av grundforskningen ska betala 10 procent av bruttointäkterna tillbaka till forskningen. Siffran är inte tagen ur luften, utan kommer av att alla långsiktigt hållbara storskaliga verksamheter har använt sig av 10:e-principen. Det är tillräckligt lite och tillräckligt mycket.

Personligen vill jag inte vara knuten till en viss plats eller viss tid för att bedriva min verksamhet, vilket innebär att löneslaveri och traditionellt konsultande går bort. (check!)

Mitt personlig bidrag är att rita kartan (designa) och kommunicera till och med den som är intresserad. Det gör att gnällspikar och “aktiv försäljning” går bort. (check!)

Mitt personliga mål är några stycken:

– att få träffa, samtala med och lära av intressanta människor. Detta är i princip redan uppfyllt och nu handlar det mest om att slippa ödsla tid med rädda eller okänsliga människor annat än då min personliga utveckling genom Gudomligt ingripande så kräver. Och det lär det fortsätta att göra, misstänker jag… ;-) (check!)

– att ha 300 miljoner SEK på ett konto till 2012 alternativt på annat sätt aldrig behöva bekymra mig om min, min familjs och mina närmstas mat, boende och hälsa så att jag kan helt koncentrera mig på att skapa och att finansiera nya skapande projekt som bidrar till ökad livstillfredsställe för människor baserat på kunskap om medvetandet. Jag formulerade och befäste detta mål rätt tidigt på min resa och jag undrar ibland om det var ett mål som mest avspeglade min mognad vid den tidpunkten. Idag inser jag att det finns så många andra vägar till trygghet för mig själv och de jag älskar och vägar till att kunna stödja goda projekt. Kloka människor omkring mig säger mig att jag aldrig kommer att kunna gå iland med detta inom det kapitalistiska paradigmet och de kanske har rätt. Open Source-rörelsen är ett väldigt intressant alternativ och kanhända nån bjuder mig på en matbit, en säng och annat jag behöver om jag sjunger vackert? Kanhända de jag älskar behöver min kärlek mer än mina egoistiska försök att stilla mitt dåliga samvete? (check för en tid framöver!)

Update: glömde att den psykografiska kunskapen som produceras ska komma så många människor till del som möjligt genom att vara gratis i vissa former (check!) och kosta kaffepengar i tillämpningar. Hellre en miljon användare á 1 kr än en kund á en miljon.

– att få njuta av beröring, min kropp och spänningen mellan man och kvinna regelbundet och intensivt. (check!)

– att få äta gott och näringsrikt (check för en tid framöver!) och fortsätta vara frisk i kropp och knopp.

– att ha möjligheten att vara “självförsöjande” på meningsfulla projekt så att jag inte behöver be människor av mindre förstånd eller ringare andliga föresatser än jag själv att ta mig med på deras. Det blir bara pannkaka har jag märkt. (check!)

Status på byggprojektet

Den ursprungliga proof of concept sajten Typealyzer.com besöks av några tiotal människor per dag varav vissa hittar till manifestet och nån emellanåt visar en smula intresse.

Videorna och bilderna på den första prototypens resultat har setts av några tusen personer.

Testerna att ta en genväg och göra en meta-taggning av den befintliga psykolingvistiska ordlistan LIWC som gjordes i våras visade inga tydliga statistiska resultat.

Prototyp no 2 sniglar sig fram, men ser lovande ut. Framförallt för att jag nu bestämt mig för ramverk och modell för psykolingvistiken efter många års testande av bl a Jungianska varianter, Enneagrammet, Leary´s Interpersonal Circumplex m fl mer eller mindre esoteriska modeller över medvetandet. Ken Wilber´s integrala modell (AQAL) är the model to rule them all och en väldigt mycket bättra startpunkt har jag insett. Därifrån kan jag fortsätta att finlira i det oändliga.

Vad som upptar mina tankar idag

Jag längtar efter att få sätta tänderna i kodverktyg och prototyp enligt mina ritnignar så jag kan se, testa och förbättra psykolingvistiken. För tillfället känner jag mig dock ganska lugn med att om jag bara lär mig att inte vara så otålig och inte uppföra mig som ett arsle för att jag är stressad så lär det komma tids nog. Men eftersom det trots allt bara är början på själva resan som, om den ska göras ordentligt kommer innebära att jag behöver mycket mer hjälp…

Hur få loss tid, kompetens och utrustning? (check tills vidare!)
Det är verkligen rock´n´roll att köra det här projektet utan extern finansiering och mitt ego slickar sig glatt om munnen av och till. De brilljanta människorna på REEP är fantastiskt inspirerande. Men samtidigt är det kanske att göra det onödigt svårt för sig, särskilt som jag inte tror jag kan mäta med deras ledare i intellekt, personlig mognad och erfarenhet. Det torde finnas många sätt att flå en katt.

Jag har hittlis haft den stora förmånen att ha blivit erbjuden hjälp av flera brilljanta tekniska begåvningar och några av dem har dessutom investerat fantastiska mängder tid och stress i att hjälpa mig bygga. Dock har jag haft problem förr eller senare då det börjat sina i kassan och mina mål med mitt liv (kvalitet, principfasthet, inte kompromissa) och projektet (kvalitet, principfasthet, inte kompromissa) krockat med den bistra verkligheten att jag inte räckt till. Min rock´n´roll approach har gjort att mig slarvig med att ta hand om mig själv ordentligt. Jag skär reflexmässigt ner på mer och mer av mina egna behov av förkovran, mat, vila, rörelse och reflektion och tappar fokus och klarar inte av att beskriva vad jag vill göra tillräckligt väl för de som vill hjälpa mig.

Min övertygelse är dock benhårt att om jag fattat mer om teknik och vågat vara tydligare med mina målsättningar och filosofi så hade problemen inte uppstått. Tills vidare fortsätter jag att tro på principen om att det finns obegränsat med cognitive surplus i världen och att det enda hindret är min egen förmåga att vara tydlig. På DisruptiveCode var det någon som sa att om du vill ha de bästa medarbetarna – betala dem ingen lön och det ligger nog en del i det. Du får helt enkelt se till att ge människor möjlighet att göra nåt som de verkligen är stolta över utan att känna sig låsta, köpta eller stå “nedanför” en jämrans snackpåse bara därför att han lyckats snacka sig till stålar.

Ska projektet in i “serious society” eller kan det få hållas i den lite smågalna och kreativa ytterkanten?
Jag vet hyfsat väl kriterierna för “serious society”, dvs den akademiska och den kommersiella världen. För den akademiska världen är det framförallt inter-coder reliability som är den närmsta pucken och för den kommersiella världen är det förmodligen skydd av och kontroll över  produktionsmedlen (Marx var en klurig herre, trots allt). Det första kriteriet är jag intresserad av själv, men jag får eksem av det sistnämda. I alla fall om nån girig jävla människa som inte ens kan låtsas vara intresserad nog av vad jag håller på med för att läsa in sig lite och åtminstonde låtsas vara intresserad av projektets och de av mina syften som är lite högre än att tjäna stålar, få en medalj ur kungens hand och få nöjet att tvåla till en massa fegisar och belackare. Nu verkar det för tillfället vara bättre förutsättningar för detta än på länge och jag har nån lovande kaffe inbokad och nyfunna kloka vänner som har lovande kontakter.

Samtidigt kan jag inte riktig släppa tanken på att det vore gött att släppa hela jävla skiten klabbet rätt ut på den kreativa allmänningen och hoppas att det uppskattas nog som konstverk att människor skall förbarma sig över server- och bandbreddskostnader, uppgraderingar och annat eländes elände och kanske till och med re-mixa det till nya spännande grejjor som bidrar till att sprida kunskap om medvetandet på ett roligt, intressant och kanske även minska antalet störande kommersiella budskap som förpestar vår moderna värld (se Manifestet). Jag vet uppriktigt inte och söker i själen av och till. Det enda svar som dyker upp är att sanningen alltid ligger mittemellan. Kanske är det så. MySQL är såvitt jag förstått ett exempel på att community-drivna open source project och djävulska pengar till grundarna inte nödvändigtvis är en omöjlig kombination.

Den människa som kommer med ett konkret och detaljerat förslag på lösning på detta dilemma kommer att göra mig glad!

För övrigt tänker jag mest på hur mycket livsenergi jag självmant valt att dränera mig på genom att kompromissa med min livsdröm de senaste åren. Hur jag i tron att jag hjälpte mig själv på det konkreta planet i själva verket hjälpte mig själv till en läxa på ett högre plan. Det tror jag att många människor skulle må bra av att kontemplera även om det naturligtvis är både läskigt och gör förbannat ont.

Tack för att du varit med mig ända ner hit. Hoppas du inte är en farisé  (skenhelig idiot) eller en månglare – utan (Update: nu är jag inte frustrerad längre.) en lite skraj, luttrad och fantastisk MÄNNISKA!  Eller varför inte intressant, viktig, rolig, trivsam eller snygg (tack @federley för den bästa sociala media policy jag sett hittils!) – för då är du mer än välkommen att hooka upp med mig på Twitter, Facebook eller nån annan av mina andra kontaktytor. ;-)