Tags

, , , ,

Ronnestam på #ssmxphoto © 2011 Mattias Östmar | more info (via: Wylio)Nyss hemkommen till Tidafors från #SSMX – Vinterminglet (full disclosure: jag är stolt fästman till Ulrika Ingemarsdotter som var en av arrangörerna) och spinner som en katt. Mina tankar på meningsfull analys av sociala medier har fått ny gödning av många texter och flera gamla och nya bekantskaper de senaste veckorna, men igår var någon slags skön kulmen. När jag slog upp lördagens SvD i soffan i stugvärmen hittade jag en Apropå-artikel om Google nGram-projektet: “Google försöker göra det omätbara mätbart” och blir förstås, trots tröttheten så ivrig att jag till och med skriver en bloggpost om det. I artikeln finns poeten Erik Beckman´s ord som jag tycker på ett slående sätt sätter fingret på mitt eget projekt för att mäta det omätbara:

Inte orden, inte det de pekar på
Men själva näsorna de pekar med
Är meningen

Framtidens medieanalys revisited
Ur medie- och kommunikations perspektiv innebär det att innehållsanalys behöver kompletteras med mottagaranalys. Det i sin tur är och har alltid varit min utgångspunkt för det jag kallat medieanalys 2.0, men som nog hinner bli 3.0 innan det kommer på banan p.g.a de senaste årens utveckling på webben. I mitt yrke som medieanalytiker var det i princip tre faktorer vi stackars mänskliga kod-apor mätte i kanalen/mediet och som nu i rasande tempo automatiseras:

Ämne – motsvaras av klustring, automatisk taggning, textklassifiering m.m.
Vinkel – sentiment analys, mood m.m.
Ursprung – i takt med att fler och fler hamnar som länkar på nätet och sprids i sociala medier så behövs ingen “hemlig kännedom” om vilken del av uppmärksamheten som är skapad av företaget/organisationen själv eftersom den alltmer självklart antingen läggs ut direkt på den egna företagssajten och/eller länkas in av journalister/textförfattaren.

Detta är goda nyheter för medieanalysföretagen som kan bredda produktubudet med lågprisprodukter, men med ökad vinstmarginal. Eller dåliga nyheter för de mediaanalysföretag som inte hänger med och utsätts för konkurrens AI-stödda företag.

Staël von Holstein #ssmxphoto © 2011 Anton Johansson | more info (via: Wylio)
Spännande, kan man tycka. Men inte på långt när lika spännande som vad som är på gång när företag med samma kapacitet byter glasögon och ser att det just är MENING som är den heliga handgranaten från Antiok för att citera Johan Stael von Holstein som var hemlig gästtalare på SSMX. Eller, mer precist, att förstå logiken bakom meningsskapande. Och det gör man, som dikten påpekar, inte genom att studera orden eller det de pekar på (mediets innehåll), utan genom att studera vad som händer när en läsare möter och engagerar sig i ett visst innehåll (mediets mottagare, publik och, numera, medskapare). Samma tekniker för insamling och analys kan idag tak vare den sociala webben användas för att undersöka publiken och dess koppling till medieinnehåll. I det fallet är det språkstil och tonalitet som i sin tur avspeglar värderingar och känslolägen som är de nya kategorierna.

Min första, en smula nyfrälsta, approach var kanske överemfasera människornas roll i medieanalysen. Idag skulle jag säga att det naturligtvis handlar om att ha en holistisk förståelse och approach till medieanalys, dvs ta med både mediets insida och utsida. Dess innehåll och dess publik.

Såväl den enskilde bloggaren, den professionella sajtägaren som det globala medieföretaget vill veta vad de ska ha ha för innehåll för att locka och behålla publik, dvs kombinera kunskapen om innehåll/mottagare – meningen finns i processen att den ene ger det den andre vill ha. Eftersom människor (tackomochlov) är olika blir mening något individuellt i teorin (“alla är olika”) och något generellt i praktiken (“men alla behöver äta emellanåt och de flesta vill ha kul åtminstonde nån gång”).

Sociala medier som ju i grund och botten är mänskliga samtal på burk lurar dock lätt oss som jobbat med medier och kommunikation. Vi tror så lätt att vi är behjälpta av att se dem som medier (vilket namnet antyder) – och mäter dem därefter. Vilken räckvidd har den bloggen eller det Twitterkontot? Vilket ämne är det? Mode eller politik? Hur kommer man i kontakt med redaktionen, f´låt medborgarjournalisten… eller vad man nu ska kalla den där männskan?

Paradigmskiften handlar om att byta glasögon – inte fysisk verklighet
Jag föreslår att pröva att byta glasögon. Med de nya glasögonen är @mattiasostmar eller http://www.mattiasostmar.net alltså inte längre att betrakta som en redaktionell produkt. Enbart. Utan också en mänsklig biprodukt. Innehållet är mitt mänskliga språk, inte bara en polerad och paketerad tjänst eller produkt.

Språket avspeglar språkbrukarens psykologi på många och fascinerande sätt, kanske framförallt genom vad vi väljer att berätta om och vad vi väljer att utesluta. Det finns generella mönster bakom vad vissa grupper av människor vanemässigt och oftast omedvetet väljer att inkludera och exkludera när de berättar om något.

Ta tex SSMX igår som många människor berättat om framförallt på Twitter. Det är väldigt intressant och ofta rätt kul att studera språkstilen hos olika människor – vilka pratar om människorna, mötena och känslorna? Vilka pratar om argumenten, omständigheterna och praktikaliterna? Vilka låter tankarna vandra iväg och vilka håller sig till fakta och observation? Och vilka blandar allt detta?

Mer om detta en annan gång. Now: rest and get busy för att citera en holistiskt tänkande och verkande Internetpionjär.

Tack alla galna, styvnackade, innovativa, modiga och mänskliga människor
Stort tack till de tre tappra musketörna Anna, Gunnar och Ulrika (i bokstavsordning) som arrangerade #SSMX! Särskilt tack även till Hampus Brynolf och Intellecta för den intressanta dragningen av Twittercensus (vissa gör, andra har åsikter), Pernilla Näsfors, Peter Svensson och Jonas Bohlin för inspirerande samtal och Johan Ronnestam samt Johan Stael von Holstein för att ni ger av er entreprenörsanda. Ni har alla lite extra starka röster i huvudet när jag skriver det här.

Och Jan de Man Lapidoth´s lågmälda, men oerhört skarpsinniga påminnelse om att det är skillnaden mellan verktyg och mål inom företagande som är kärnan i paradigmskiftet inom företagande och organisation. På såna här konferenser uppstår ibland konflikter som hade kunnat undvikas om fler förstod att prata om verktyg/mål istället för meningslöst käbbel om huruvida pengar och företagande är bra eller inte. Klart fan de är. Det är meningsfullheten för individen, samhället och planeten (sorry, Mars, Månen och eventuella utomjordiska livsformer, min empati sträcker sig inte så långt just nu ;-) som är frågan.

Sist vill jag även tacka alla sköna människor som var där och förgyllde kvällen ur alla olika perspektiv och på alla nivåer. Det är verkligen en ynnest att få träffa er, prata med er och lyssna på era berättelser!