Tags

, , , , , , , ,

Vi står med en fot i ett nytt samhället, det enda som återstår är att det blir påtagligt för de många människorna i välfärdsländerna. Skiftet blir troligen inte en trevlig upplevelse och behovet av gröna, varma och innovationsstödjande initiativ kommer att behövas. För att inte gå vilse behöver den politiska kompassen kalibreras efter delvis nya poler. En början är att lokalisera bakåt till industrisamhällets ställningskrig mellan värnare av stat- respektive individ och framåt till nätverkssamhällets samarbete mellan flexibla individer och institutioner.

Vi rusar in i ett nytt samhälle med nya spelregler. Utmaningen nu är att förbereda individer, verksamheter och samhällsinstitutioner för skiftet och att det blir så mjukt som möjligt. Här är några tankar om det skiftet som jag hoppas kan bidra till det arbetet som nu pågår på alla samhällsplan. Först lite perspektiv. Den främsta drivkraften bakom förändringen är den accelererande teknologiska utvecklingen som tillåter alltmer automatisering – industrisamhällets primus motor. Automatiseringen har lett till fantastiska välståndsökningar. Ju bättre ställt man har det desto färre barn skaffar eller får man dock. Det i sin tur gör att den arbetande delen av befolkningens inbetalningar inte räcker för att betala pensioner och vård för en allt större andel äldre medborgare. Därmed är hela den västerländska välfärdsmodellen en koloss på lerfötter. När den rasar, eller i bästa fall som nu, sakta sjunker, står vi inför en kris. När hjulen börjar snurra på nytt (och det kommer de att göra) står vi inför ett fullbordat nytt samhällssystem.

Det finns en inbyggd trögrörlighet i alla samhällssystem. Trender fångas tidigt upp av konstnärer och andra människor med blicken i skyn och påverkar de politiska systemen sist. I bilden ovan används begrepp från det nutida industri-kapitalistiska samhället, men ersätt “futurister” med filosofer/ideologer/vetenskapsmän och “reklam” med propaganda/media så torde utvecklingskurvan direkt kunna appliceras på det succesiva skiftet från feodalsamhälle till kapitalistiskt samhälle globalt. Min bild av utvecklingen är att vi i den rika västvärlden precis på allvar tagit de första stegen in i påverkan på konsumtionen och har en otrevlig nästa anhalt i jobben ((fråga amerikaner eller greker eller 20-24 åringar i Sverige som vet hur de har det) och vägen dit, utbildningen, framför oss.

När jag börjar skriva den här texten har Annie Lööf precis blivit vald till partiordförande för Centerpartiet och en ny partistyrelse med svensk riksdagspolitiks ende egentlige kandidat på titeln nätokrat, Fredrick Federley har klubbats igenom. Jag, som aldrig varit nämnvärt partipolitiskt intresserad, blir faktiskt glad och försiktigt optimistisk. Att Sveriges utan konkurrens mest framsynta och välformulerade samhällstänkare Alexander Bard i samma veva anslutit sig till Centerpartiet är för mig också ett gott tecken. Kan Centerpartiet driva frågor som får med sig både de traditionella väljarna, modernisterna och till och med attraherar nya människor? Det tror jag. Genom en fördjupning av och renodling av grundprinciperna.

Ibland tror jag att till och med de idébärande Centerpartisterna glömt bort eller åtminstonde tappat kontakten med partiets ursprung. Den kopplingen finns, men kräver lite eftertanke bortom reklamschablonernas och den medialiserade politikens oneliners. För att förstå dem behöver man resa tillbaka i tiden för när partiet bildades och sätta sig in i verkligheten för bönderna på landsbygden som kände sig åsidosatta av makten i storstäderna som intresserade sig mer för den boomande industrialismen och de möjligheter och problem den förde med sig. De som inte behärskade eller omfamnade (jämför ARLA) industrialismens principer kom på efterkälken.

I det nya samhället är jag övertygad om att de nya principerna är mer naturliga för en bonde eller småföretagare på landsbygden, än en fabriksägare (eller dess syskonroller bankiren och rikspolitikern) i stan. I alla fall om man tänker bort EUs monstruösa jordbrukssubventioner. En snabb och grov skiss ur min synvinkel kan sammanfattas så här:

Decentralisering är motsatsen till industrisamhällets maktkoncentration.

Eget (socialt reglerat) ansvar är motsatsen till industrisamhällets välmenande politiska pekpinnar.

Kluriga egna lösningar är motsatsen till industrisamhällets en-storlek-för-alla

Centerpartiets reklamfilm i vårkampanjen 2010 (nedan) avslöjade hur framtidens lösningar förpassas till gårdagens samhällssyn inom partiet (eller hos reklammakarna – om de nu hade dålig kravställning från kunden). I framtidens samhälle kommer en klurig uppfinning inte ur drömmen om att få “pris ur Kungens hand” (Feodalsamhället och den tidiga borgerligheten i Industrisamhället) eller bli miljöcertifierad industrimagnat (Det sena industrisamhället). Istället handlar det om att ur den egna kreativa förmågan (och vilket filmen missade, tillsammans med vänner) bidra till en hållbart rikare värld. Notera industrisamhälles-tonaliteten (löpande bandet, huvudkontoret, likadana bilar utanför likadan hus m.m.) så snart Lotta kommit på sin idé. I mina ögon är det en industrialist (-politiker) som drömmer, inte en vanlig medelinkomsttagare som börjar tveka på om fredagsmyset kompenserar för ekorrhjulets allt snabbare snurrande.

Även sloganen “riktiga jobb i nya företag” i Centerpartiets valfilm 2010 är ett nostalgiskt verop i ett döende industrisamhälle, inte en hyfsat välmående småbarnsförälders längtan efter mer tid med sina barn och mer känsla av meningsfullhet i dagarnas flytt av papper och pengar.

Istället har det varit Miljöpartiet som vågar tala samma språk som denna nya, men snabbt växande grupp av foliehattar, teknikentusiaster (OBS! tänk iPhone – inte den kinesiska fabriken där den tillverkas) och allmänt ekorrhjulströtta medelklass. I denna brokiga och ofta hyfsat knäppgökiga samling människor ryms definitivt fler trovärdiga ekohumanister än det finns nostalgiska kommunister. Detta tror jag de flesta normalbegåvade människor utanför politikernas mötesrum ser, även om tänket till stor del baserar sig på kritik av det kapitalistiska konsumtionssamhällets avigsidor. Personligen tror jag dock att det är i kombinationen av bönders pragmatism och teoretikers futurism – särskilt om de nya teknologierna verkligen slår igenom och kan användas för att producera livsnödvändigheterna i närsamhället – som de stora framtida rösterna står att hämta.

I förlängningen slår dock skiftet lika hårt mot det partipolitiska systemet som det är på väg att slå konsumtion respektive jobb och utbldning och redan har slagit mot idén att industriproduktion skulle ge sysselsättning i den rika världen.Den motverkande faktorn är i mina ögon partiernas förmåga att anpassa i första hand sina organisationer (från otympliga dinosaurier till kvicka gnagare) och i andra hand sitt innehåll.

Konstiga ord för nya principer – och några konsekvenser

Konnektivitet. Sväljer industrisamhällets “skalbarhet” och innebär att andra kan koppla upp sig och delta i det du gör och därigenom addera värde. Tydligaste exemplen kommer från IT-världen i form av API:er och öppen källkod. Interaktiva medier som möjliggör direkt interaktion mellan människor-människor, människor-maskiner och maskiner-maskiner blir en integrerad del av allt vi gör.

– Offentliga verksamheter: möjliggör flexibel och direkt interaktion med all samhällsservice för alla. Hur mycket kul och spännande man än kan göra digitalt idag; satsa på att motverka den digitala klyftan och sätt tillgänglighet före allt annat. För att andra inte kan eller vill göra det.

Attention. Sväljer industrisamhället “kapital” och innebär fångandet av människors intresse på ett så djupt plan att det påverkar beteende och världsbilder. Tydligaste exemplen kommer från media och underhållningsindustrin där  sedan mitten av 1900-talet dramaturgi och “användarupplevelser” av ny teknik formar hela livsstilar och subkulturer. Våra mest grundläggande beteende “medialiseras” såsom till exempel sociala medier och mobila tekniker nu förändrar hur vi samtalar med vänner, företag och institutioner.

– Offentliga verksamheter: Möt människor där de är – på och med hjälp av Internet. Ta de delar av information och kundkontakt som kan tas dit med respekt för integriteten till öppna interaktiva mötesplatser på nätet. Lyss även till e-delegationen och lär av UD, SIDA och trafikverket m.fl. och tillgängliggör myndighetsdatan via API:er.

Serendipitet. Sväljer industrisamhällets “forskning och utveckling” och innebär att göra oväntade och användbara upptäckter i ett oväntat sammanhang. De verkligt banbrytande forskningsupptäckterna (se länken) eller företagen (t ex Google´s innovativa sökrankningsalgoritm som blev till ett av världens främsta annonsnätverk med mera) är ofta produkter av serendipitet. När antalet möjliga knutpunkter och angränsande idéer och teknologier ökar – ökar också möjligheterna till fruktbara kombinationer, se till exempel Erik Starck´s begrepp möjlighetsmoln.

– Offentliga verksamheter: några droppar stöd till tusen små blommor är bättre än en hink till en handfull. Äkta innovation finns på lite oborstade, men energirika, korsbefruktande och uppkopplade ställen som Social Media ClubGeek Girl Meetup24hour business camp eller Sweden Social Web Camp i Sverige och Le Web och SXSW internationellt. Öppningsrepliken sker med fördel på Twitter. Industrialiseringen av innovationen kan för all del ske i kontorskomplex i storstäder.

Utmaningarna för traditionella institutioner, företag och roller (inte minst i myndigheter som begränsas av krav på rättssäkerhet, förutsägbarhet etc) att anpassa sig till dessa principer är stora, men inte nödvändigtvis oöverstigliga. Principerna lånar drag av naturens ekosystem och ordning ur kaos, men innebär för den skull inte ett omkullstörtande av allt vad civilisationen byggt upp. Snarare framtvingar rörelsen en ökad flexibilitet i strukturerna. Det enda sättet att åstadkomma det är precis som i naturen att återgå till mycket enkla grundstrukturer (lagar, regler, transaktioner etc) som i rörelse skapar större och mer komplexa mönster (arbetsmarknad, politiska beslutsprocesser,  gemensamma samhällsresurser etc). Samhället som en fraktal, snarare än ett organisationsschema.

Jag hoppas att det reser sig politiska krafter som ser över och bortom ideologierna. Höger-vänster är  i grunden uttryck för vem man skyller på: individen eller systemet – och därmed okonstruktivt. Samverka istället över alla gränser i arbetet med att ställa om myndigheterna för ett långt mer osäkert och snabbrörligt samhälle framöver.

Det finns många som gärna hjälper till i det arbetet. Inte minst ett samhälle där individens personliga förutsättningar att lära om, samarbeta och ta initiativ kommer att bli avgörande för möjligheterna att ta del av det välstånd som skapas under nya (globala, teknologiska och kooperativa) förutsättningar framöver.

Ska det samhället bli ett samhälle som de flesta människor faktiskt vill leva i behöver vi börja med att lägga ut kuddar och lite till mans, öva oss i nya sätt att tänka och verka. Såvitt jag kan bedöma är mycket redan på gång inom myndigheter och andra samhälleliga instutioner, nu gäller det att de är framkörda tillräckligt långt och redo att tas i bruk.