Tags

, , , , , , ,

I DN häromdagen läste jag igen om humanioras kris. För så är det förstås och det har pågått under ganska många decennier nu. Lite beroende på hur och vad man räknar skulle jag säga att rörelsen har varit tydlig sedan 60-talets slut. I artikeln citeras den spanske före detta humanistiske universitetsprofessorn Jordi Llovet’s bok “Adiós a la Universidad. På bara någon generation har ett mentalitetsskifte ägt rum som innebär att intellektuellt liv nedvärderas, är hans grundtes.

Big Data Servers

Vidare påpekar artikelförfattaren Inger Enkvist att en god universitetsexamen brukade innebära förmåga att delta i ett ordnat samtal, att kunna underbygga ett påstående med relevanta fakta, att analysera och sammanfatta samt att behärska muntlig och skriftlig framställning. Det är onekligen så att språket formar vårt sätt att tänka, resonera, fantisera. På samma sätt bär vårt språk i den andra riktningen information om vårt sätt att tänka, resonera och fantisera. I en kultur präglad av 140 tecken oavsett om det är i SMS eller Tweets eller i form av sökfraser i sökmotorer på Internet blir vårt språk kortare, men inte nödvändigtvis precisare. Den som läst till exempel Strindberg har en känsla för hur även ett rikt språk i betydelsen med ett brett register av ord, som dessutom har mage att sprida ut sig över sida upp och sida ner i en hel bok, kan vara precist. Precist på ett annorlunda sätt än precisionen i programmeringskod eller en kortfattad todo-list. Kärnfullt.

Vi lever i en tid då “akademisk” har fått en betydelseförskjutning från ungefär grundlig och kompetent, till ungefär omständlig och inåtvänd. I alla fall humaniora. Den långt yngre ingenjörskonsten med sina kortfattade och ofta immaterialrättsligt lovande papers undantaget. Till och med samhällsvetenskapen kan, så länge den ägnar sig åt hushållningskunskap, slinka igenom. Men litteraturstudier och språk är sedan länge satta på undantag. Långa texter, definitioner, härledningar, kategoriseringar och annat leder tankarna till skolastik och räknande av antalet änglar som ryms på ett knappnålshuvud. Men nya tider stundar!

Det har nämligen smugit sig in en liten klick diskreta humanister mitt in i det allra heligaste av heliga i vår tid. I den gyllene kalvens buk, och allt oftare rentav i  dess centrala nervsystem sitter, om man dristar sig till att kika efter, en humanist dold bakom en ingenjörsexamen eller i vart fall en skärm. Datormaskiner, likväl som Internets själva materia är ju trots allt språk (programmerings- respektive vad vi matar dem med) och kultur (umgängesregler för datorer såsom protokoll respektive de mänskliga relationer och opinioner vi skapar med hjälp av dem).  Då allt som bekant är cykliskt är idén om humanioras kris förfelad. Tvärtom tror jag att vi står i begynnelsen av en humanioras renässans utan aldrig skådad like, på axlarna av den industriella revolutionen.

David Hume’s A Treatise on Human Nature första del ägnas åt att undersöka hur våra idéer formas, fortsätter över en passage om vikten av att acceptera orsak och verkan samt att vara skeptisk inför vad vi tror oss förstå genom våra sinnesintryck och avslutas i våra naturliga dygder och laster. Min gissning är att ur det arbete som IT-företag idag gör under sken av att tillfredsställa en hungrig marknad kommer en uppdaterad version av den boken, men med samma innehåll och samma ordning i resonemanget, att skapas och på samma sätt påverka riktningen för både den enskilde individen och de samhällssystem vi formar. Vad vi fnyser åt idag är alltid en god måttstock för vad vi kommer underordna oss utan att reflektera imorgon.

Men kämpa inte emot teknologin – använd den! Vart hade den humanistiska revolutionen på 1600- och 1700-talet varit utan den tiden ingenjörsmässiga framsteg?

The next medium, whatever it is – it may be the extension of consciousness – will include television as its content, not as its environment, and will transform television into an art form. A computer as a research and communication instrument could enhance retrieval, obsolesce mass library organization, retrieve the individual’s encyclopedic function and flip into a private line to speedily tailored data of a saleable kind. /Marshall McLuhan, The Gutenberg Galaxy, 1962.