Tags

, , , , ,

Det finns ett alldeles lysande nätmagasin som heter Aeon som är ett slags Wired, fast för för kultur. Där kan man nu läsa om hur ekonomer kommit att bli vår tids astrologer. Ekonomers ställning vid universiteten har blivit relativt sett starkare än andra samhällsvetare genom att de börjat använda sig av matematik i hög utsträckning. Artikelns poäng är att de därmed baserar sin status på samma grundval som forna tiders astrologer och samtidigt ofta har helt fel i sina förutsägelser av exakt samma anledning.
Det är inte bara för akademiska ekonomer som användandet av matematikens siffror och logik kommit att bli ett äss i rockärmen i kampen för tillvaron. I allt större utsträckning tycks vår hela tidsanda präglas av en obalanserad vurm för matematiska, eller egentligen, logiskt-kvantitativa förhållningssätt till hela vår tillvaro.

Vid en ytlig betraktelse kan detta verka uteslutande obehagligt och fördummande. Funderar  man ett varv till och tänker integralt är det kanske helt enkelt en balanserande rörelse vi är med om. Det subjektiva har varit förhärskande i kulturen, särskilt inom maktsfärer såsom de högsta nivåerna av politik, näringsliv och kunskapsproduktion.

Algoritmer och data, inget annat än fakta och filtrering

För en nörd som jag tog det lång tid att förstå att liksom algoritmer i maktsammanhang används för att beskriva filtrering, är den data man pratar om i maktsammanhang samma sak som fakta. Fakta till skillnad från sken, eller hur det faktiskt är till skillnad från hur den som har något att vinna på det vill få det att framstå. Ett företags kassalikviditet till skillnad från dess PR-bild om man vill vara sån.

Och det är allt fler som vill vara såna idag, vilket inte nödvändigtvis är av ondo, även om det kommer att dra med sig en hel del privilegier och inte sällan kommer till stånd på grund av osäkerhet och oro. Jag menar dock att det, liksom tidigare i historien, är slutna rum och privilegier bortom allmänhetens kontroll som denna rörelse mot kvantifiering i huvudsak slår. Det som gjorde upplysningens främsta projekt, den franska Encyklopedin, så politiskt kontroversiellt var främst två saker. För det första gav det gav svar på frågor som kyrkan hade monopol på kunskapsproduktionen, vår tids motsvarighet till vetenskapliga forskningsinstitutioner. För det andra avslöjade den detaljerna i praktiskt hantverk och industri öppet för var och en att läsa och efterhärma, vår tids motsvarighet till företagshemligheter och immaterialrättsliga skydd som patent.

Internet är den franska Encyklopedin på steroider

Den franska Nationalencyklopedin var oerhört dyr att köpa och spreds i praktiken inte till särskilt många. Ändå påstås den ha varit en mycket central grund för den politiska revolutionen som startades i och med den franska revolutionen 1789 och den industriella revolutionen på 1800-talet. Internet är i jämförelse en både mer omfattande och billigare motsvarighet och är redan i full färd att utmana industrisamhällets tre främsta maktroller som Jan Söderqvist och Alexander Bard pekar ut i sina böcker, politikerna, industrialisterna och professorerna. När lågvattnet kommer ser man vilka som badar utan badbyxor, är ett uttryck jag hört från någon framgångsrik näringslivsprofil. Så är det, vilket till exempel den nyliga läckan av de så kallade Panama Papers är ett exempel på. Alla databaser läcker förr eller senare och enbart det faktum att så mycket av all världens kommunikation sker över Internet idag gör exponering av information som var menad att vara hemlig eller privat en fråga om när inte om.

Omfördelning och slakt av heliga kor är att vänta

Får Internet fortsätta att fungera som idag så kan jag inte se något annat än att mellanmänskliga relationer tvingas mot en tidigare aldrig skådad ärlighet och öppenhet. De krafter som idag har och historiskt har haft möjlighet att “skydda” sina intressen genom att hemlighålla och begränsa tillgången till information reagerar mot utvecklingen, men reaktion har historiskt sett vad jag vet aldrig lyckats stoppa en storskalig samhällstrend, endast fördröja den. Det är en intressant tid att leva i och egentligen ingenting att oroa sig för alls givet att ett “fall” från en oerhört priviligerad position ända till genomsnittsnivå i den utvecklade delen av samhället på ett existentiellt plan (det enda mänskligt verkliga) endast tutsar till ens fåfänga och inte alls de faktiska behoven. Det blir till att dela med sig helt enkelt och det finns så det räcker för alla nu. Om vi får ordning på miljöpåverkan, även i framtiden. Och det tror jag nog.

Nya tider, nya frågor. Vilket värde tillför industriskaliga banker, industri-process-orienterade chefer, industri-samhälles-ackrediterade experter i den strukturella omställningsprocess som vi står mitt i?

I sanningens namn är jag själv långt ifrån övertygad att den kaotiska allt-på-en-gång-kultur som tycks vara själva essensen i Internet-kulturen är mycket att hålla i handen i ombyggnationen av samhället. Sociala mediers intåg har onekligen öppnat fler dammluckor till flyktigt kommunikationsarbete som tar tid, men ännu har traditionellt värdeskapande kvar att bevisa i de flesta etablerade organisationer. Sociala medier är lysande för den som vill upp och , men knappast för den som har ett “varumärke” att försöka kontrollera och en linjär verksamhetsprocess att värna. Crowd-sourcing som princip utmanar allt som bygger på hierarkier och kontroll, när det inte av cyniska och/eller oinformerade makthavare omtolkas till att betyda en återgång till att knappt eller inte alls betala för att maktlösa producerar åt en.

Samhällsrollerna är eviga – funktionssätten är nya

Även ett till synes platt nätverk har en hierarki i form av avstånd från centrum, fast på grundvalar av en annan logik och matematik. Det är inte enkelt att se vilka maktrelationer som blir kvar och vilka som marginaliseras. Kanske är det bara, vilket jag tycker mig skönja i Bard och Söderqvists analyser, i själva verkat bara en förändring i logik som sker. Apple, Google, Amazon med fler, de nya stjärnorna i näringslivet, är i allra högsta grad industrier om än uppkopplade och uppkopplande till sitt innersta väsen. Energi- och processindustri-bolagen växte sig snabbt mäktiga redan på 1800-talet genom att bygga världsomspännande nätverk för produktion och distribution. Det sägs att Coca Colas framgångar till stor del bygger på att enskilda människor går och springer till fots den sista biten ut till minsta plank-skjul till kiosk på den afrikanska landsbygden på samma sätt som miljarder enskilda medier retweetar och delar medieinnehåll som produceras i centrala industriella mediehus.

Om det är så att uppmärksamhet är det nya pengar, så har det redan visat sig att den nya valutan är lika ojämnt fördelad som den gamla, om inte mer! Läs Get rich or die vlogging: the sad economics of  Internet fame om du inte redan gjort det. Trump, liksom Obama före honom, använder sociala medier-logiken för sitt politiska kampanjarbete med stor framgång, men vad gör egentligen skillnaden mellan de informationsteknologiska metoderna när det är ungefär samma politiska process som i Rom för 2000 år sedan som det handlar om?

Påtvingad ärlighet, solidaritet och förnöjsamhet

Det kommer i slutändan ner till förhållningssätt, tror jag. Liksom den integrala AQAL-modellen, om en är redo att sätta sig in i den, förändrar hela ens tolkning av allt som sker är hur en förhåller sig till Internet och dess inbyggda kulturella märkvärdigheter sannolikt det avgörande. Hur vi förhåller oss till något beror på hur vi förstår det och alla konsult-powerpoints och akademiska texter om boktryckarkonsten vi sett de senaste decennierna till trots – så tycks vi alltförofta förbise de väl dokumenterade samhällskonsekvenserna av plötsliga förändringar i informationsteknologin. Sist det skedde fick vi först 30-åriga kriget och franska revolutionen innan världen som helhet fick se ett välstånds och välfärds-lyft som den dokumenterade historien aldrig förr skådat.

Så spänn fast dig och fokusera på den positiva mänskliga potentialen i ett samhälle där det är svårt om inte omöjligt att ha hemligheter. Jag är fortfarande efter alla år övertygad om utvecklingen i sin helhet leder till påtvingad ärlighet, solidaritet och, vilket kommer att vara mentalt svårt för många well-off västerlänningar,  förnöjsamhet.