Tags

, , , ,

quote-world-war-iii-is-a-guerrilla-information-war-with-no-division-between-military-and-civilian-marshall-mcluhan-80-85-51.jpg

Du är sannolikt redan en del i det nya informationskriget – så ta’t lugnt och dela inte allt!

Organisera frivilligförsvar mot informationskrig via MSB

I tider av nya okonventionella metoder för krigföring och blixtsnabb viral spridning av desinformation och propaganda via digitala medier behövs nya metoder för att stärka befolkningen i den digitala vardagen, utöver vid enskilda större kriser. “En Svensk Tiger” behöver uppgraderas till nåt liknande “Var inte den Memetiska Mellanhanden”. De som är bäst skickade att hjälpa till med detta är de några tiotusental medborgare som räknas som microinfluencers eller influencers och som kan identifieras genom att de deltar i  självorganiserande samtalskluster på Twitter – det nya öppna politiska samtalets hemvist för påverkare. Redan den relativt stora och engagerade grupp twittrare som självorganiserat sig kring ämnet säkerhetspolitik på Twitter visar att det finns goda resurser och välvilja att hämta ur frivilligkrafter.

Jag tror det är frivilligkrafter ur en blandning av statliga, civila och näringslivsaktörer som är den mest snabbfotade, effektiva och motiverade aktören för jobbet att motverka psykologisk informationskrigföring. Det jag upplever saknas är systematiska processer och verktyg för att skicka skumma påverkansförsök “bakåt” i de egna leden för granskning, analys och sammanställning istället för vidare till den ofta oanande allmänheten med ökad spridning som följd. Ett initiativ liknande Viralgranskaren, fast för konstiga påstötningar en får offline eller online. Det viktiga är att det som är konstigt inte reflexmässigt delas vidare till allmänheten direkt – utan samlas in och granskas innan en vettig samlad bedömning publiceras publikt och via en trovärdig källa. Till skillnad från Hemvärnet som lyder under Försvarsmakten kan organiseringen av medborgare ske under Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som kan samordna, tillhandahålla granskningsverktyg och personalresurser för att därefter göra riktade utbildnings- och informationsinsatser inom ramen för sitt arbete för psykologiskt försvar.

Jag vet att detta i viss mån redan görs, men genom att tillämpa den klassiska 2-stegshypotesen (genom gräsrotspåverkares sociala nätverket på lokalplanet påverkas alla andra gräsrötters frukostbordssamtal) skulle Sveriges psykologiska beredskap för informationskrigföring snabbt, effektivt och hållbart kunna byggas upp med relativt små medel. Nåt tusental förberedda “nationella tjänstemän och massmediajournalister etc” skulle alltså kompletteras med geografiskt och “medialt” distribuerade. Ett slags civilt hemvärn mot psykologiska påverkansinsatser.

Jag är ingen expert på psykologisk krigföring, men som programmatisk medieanalytiker med viss kunskap om propaganda och erfarenhet av att sålla ut potentiella politiska påverkare i digitala medier vet jag att det idag är möjligt att identifiera och därmed maskinellt-industriellt påverka opinionen. Särskilt enkelt är det att destabilisera människor – det vill säga sprida rädsla, osäkerhet och tvekan – eftersom det räcker med att hitta på och snabbt sprida motsägelsefulla fakta eller berättelser som får människor att reagera med sorg, ilska och hat. I den uppjagade stämning som blir följden av att “dagligen exponeras för små galenskaper”  är det lätt att en inte tänker klart och mot sin vilja går angriparens ärenden genom att sprida deras budskap vidare. I all välvilja för att varna andra eller avreagera sin frustration över dumheterna visar en till exempel upp budskapen en fått och sprider dem därmed viralt i sina egna nätverk  – vilket kan vara precis vad avsändaren räknar med. Du kan vara betraktad som en spridningskanal – inte en mottagare! Därför är det viktigt att du inte agerar memetisk mellanhand – du har ett ansvar för din publik också.

Syftet från avsändaren är möjligen inte att få de starkaste digitala rösterna att “byta sida”, utan kanske att få dem att framstå t ex som en onåbar elit som vägrar befatta sig med “verklighetens folks erfarenheter bortom Södermalm” – vilket tycks vara bränslet bakom de nya populistiska globala strömningarna. Precis som i en debatt vet den smarte att det inte är debatt-motståndaren en kommunicerar med, utan publiken som tittar på debatten – det vill säga alla som följer personer som Fredrik Strömberg, Fredrik Wass (eller för den delen mig själv) eller ännu hellre bara vill locka fram ogenomtänkta reaktioner som sedan kan skärmdumpas och spridas i de egna leden i slutna Facebook-grupper etc.

Om du blivit utvald för att få hat, hot eller provokationer i din brevlåda kan det vara klokt att inte fortsätta göra 20.000 digitala kopior av det och lägga ut på Internet för allmän beskådan. En gång kan räcka för att uppmärksamma problemet, men sen är det bättre att lämna eländet vidare till någon som kan ta hand om det på samma sätt som medieredaktioner och offentliga myndigheter har personer som samlar in, sorterar och riskbedömer och ger konkret stöd till de utsatta och formulerar aggregerade motmedel för hela verksamheten. Hela verksamheten i det här fallet är det offentliga rummet som sociologen Jürgen Habermas talade om – men även varje regerings säkerhetstjänst runtom i världen – och som nu tycks genomgå ytterligare en strukturell förändring i och med digitaliseringen av medielandskapet.

Jag bryter mot mina egna råd och och sprider de inbäddade skärmdumparna vidare i mina nätverk i två syften. Dels att få människor med ett visst mått av inflytande i digitala kanaler att tänka till innan de sprider propaganda vidare i sina nätverk och därmed går potentiella sabotörers ärenden. Dels även för att jag saknar en funktion hos en samlande samhällsinstans där vanligt folk kan rapportera in exempel på potentiell informationskrigföring eller annan typ av destabiliserande psykologiska påverkanskampanjer för mätning, lärande och motverkan. Självklart ska resultaten av forskningen publiceras öppet och löpande eftersom det är ett sätt att uppmärksamma alla medborgare, bortom de specialintresserade, att den här typen av fulknep förekommer och hur en bör agera när en själv blir utsatt.

Den självskrivna institutionen för det sistnämnda borde ju vara Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som redan byggt upp en viss kapacitet för skydd mot just den här typen av insatser och som nyligen sökt mer medel för att utöka det.

Du som Twittrare är kanske bara medlet – inte målet!

Du som är en så kallad microinfluencer (1000 -10.000 följare) eller rentav en influencer (10.000 följare och uppåt) och har moderna värderingar (läs: frihet, öppenhet, jämlikhet) står i skottgluggen för en obehaglig tendens som sannolikt kommer att accelerera fram emot valet 2018. Avsändaren kan vara en stat och då kallas det psykologisk krigföring (Se: Krig i vår tid). Men även privatpersoner, om medieteoretikern Marshall McLuhan förutspådde för ett halvt sekel sedan. Taktiken som används är då den samma – syftet är att uppröra, göra dig osäker, plantera en skrämmande verklighetsuppfattning (landet i kris, alla andra tycker att det behövs murar och hårdare tag mot eländet, “de andra” beter sig motbjudande och svinaktigt så nu måste du stå upp för Det Goda) eller rentav få dig att undvika att delta i samtal i det digitala offentliga rummet och därmed tysta din röst i den ständigt pågående åsiktsbildningen.

När Fredrik Strömberg, medgrundare av den digitala mediesajten KIT och enligt sin Twitterbio även Svensk försvars- och säkerhetsrådgivare, fick ett oväntat och provocerande meddelande i Facebooks halvt gömda funktion för meddelandeförfrågningar delade han det på Twitter för att se om fler råkat ut för samma sak.

Det visade sig att även Fredrik Wass, även han med lång bakgrund i mediesfären och även tidigare arbete inom Försvarsmakten med informationsinsatser, fått liknande meddelanden den vägen.

Planterad anti-feministisk propganda på Facebook?

Häromdagen var det dags igen, med en ny vinkel på provokationerna – denna gång riktad mot påverkare i sociala medier, bland annat Joakim Jardenberg och Deeped Niclas Strandh. Även de har bakgrund i mediesfären och är opinionsbildare för moderna värderingar som öppenhet och frihet främst rörande Internet och digitala medier.

jocke_feminism.png

De djupspykologiska mekanismerna bakom bråket

Kanske kan ett inlägg i kommentarstråden visa på vilka reaktioner som avsändaren hoppades väcka med tilltaget – en i traditionalistiska kretsar utbredd kritik mot feministisk forskning och Södertörns Högskola som ofta pekas som exempel. Personer som Joakim Jardenberg har många människor från många olika politiska läger i sin följarskara. På samma sätt som tidningarnas kommentarsfält blivit till anslagstavlor för människor med radikala åsikter tycks nu fenomenet alltså ha spritt sig till micro- och influencers med samma utmaning av redaktörsskap som följd.

feminism_kommentarer

 

Jag håller mig vid den medie- och kommunikationsteoretiska sidan av problemet med spridningen av desinformation och annan galenskap i tider av värderingskrockar.  Den kanske starkaste drivkraften bakom att folk sprider potentiellt skadliga saker i sociala medier är helt enkelt att de i stundens hetta är frustrerade eller rentav förbannade. På det personliga planet är konsten att ta det lugnt. Det minskar förstås inte behovet av systematiska och organiserade lösningar. Läs gärna Deepeds analyserande bloggpost om brevets syfte för att få lite perspektiv. För individen är det precis som med en mygga i sovrummet. Den är liten och gör egentligen ingen större skada i relation till att jaga den runt i sovrummet och inte få sin välbehövliga nattsömn!

Den svåraste konsten av alla – klia inte på myggbetten

MEN! Det är riktigt svårt att öva sig i mindfulness och låta den vara. Tills den slutligen blir lite modig och sätter sig på kinden – och en enkelt kan mosa den och somna om. För att nästa dag se om en kan täppa till springor där den försöker ta sig in lite bättre och kanske förbereda sig bättre med insektsmedel på strategiska ställen. För att dra analogin till sin spets – och ge ett konkret råd om hur en kan hantera troll på nätet – om en inte kliar på myggbettet så slutar det klia till slut. Hur en nu ska uppbåda självdisciplinen som behövs är en annan femma. Digital mediefasta då och då lär i alla fall inte skada.

Advertisements